Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Loppis hjälper skola i Tanzania

/
  • Lars-Göran Åhlund sålde slut på glöggen i ståndet på gamla skolgården, tack vare kylan.
  • Ivar Zätterquist har varit något av butiksansvarig för Vosa:s loppis i Strands gamla skola i Söråker de senaste åren. Han gick själv sin sexåriga folkskola här.
  • Sonja Nilsson var med att starta Vosa för snart 20 år sedan. Här bjuder hon loppispersonalen på supplunch efter helgens insatser.
  • Anton och Vilma Ulander har gjort några fynd. En tiger, en panda och en liten mjuk nalle.
  • Den gamla skolan är proppfull med prylar av alla tänkbara slag. Här en del av glasskålssortimentet.

För 15 år sedan köpte Vosa-stiftelsen den gamla skolan vid Strand i Söråker. Alternativet till försäljning var snarast rivning frö kommunen. Efter köpet har Vosa med sin späckade loppmarknad i Strand årligen gett stora summor till expansionen av den skola man stöttar i Tanzania.

Annons
Den gångna helgen har man hållit öppet samtidigt som konst- och hantverksmässan pågått i Folket hus. Det har blivit tradition under senare år att öppna loppmarknaden dessa dagar. Annars håller man stängt och tillbommat under den kalla och mörka årstiden.
Kunderna kommer och går när ST besöker loppisen. Det är kallt där inne bland de proppfulla hyllorna i två våningsplan. Men pengarna värmer och flyter in i en omfattning som gör det mödan värt för de fem som jobbar ideellt med försäljningen.
En och annan loppiskännare skymtar mellan hyllorna. Dom vet att det kan finnas fynd bland de nyinkomna prylarna och särskilt när det hålls extraöppet.
Att sköta försäljningen i skolan är en liten del av jobbet, berättar Ivar Zätterquist som är \"butiksföreståndare\" tillsammans med sin fru Ulla sedan sju år tillbaka.
\"Det stora jobbet ligger i att ta emot, pack upp, prismärka och sortera in i hyllorna.
Med en omsättning på drygt 350 000 kronor i år inser man att det passerar ofattbara mängder av lampor, tallrikar, leksaker, böcker, husgeråd, möbler och vadnivill genom den gamla folkskolan.
Jag gick själv här under hela mins skoltid, alla sex åren, säger Ivar. Skolhuset finns kvar men annexet, utedasset, är borta.
Själva huset är väl i sig något av ett loppisfynd som medlemmarna underhåller så gott det låter sig göras. Förra året snickrade man till en ny trapp mellan våningarna. Den gamla, hårt sliten av skolbarnens spring, upplevdes som alltför riskabel.

Soppa och pannkaka
Vosa startade sommaren 1987 som en stödorganisation med kristna förtecken, genom medlemmar i Svenska Frälsningsarmén. En av de fem initiativtagarna var Sonja Nilsson, Söråker. Hon är ordförande i Vosa-stiftelsen, som är en förkortning av vård-omsorg-skola-arbete. Inriktningen är att stödja det barnhem, en sjukvårdsklinik och en skola utanför Dar es Salaam.
Sonja har med ålderns rätt dragit ner på de rent fysiska insatserna i arbetet med loppmarknaden, men den här helgen har hon traditionellt bjudit loppisarbetarna på lunch hemma hos sig. Hemkokt ärtsoppa, smörgås, tunnpannkakor, efterrätt och kaffe. Stämningen är mycket familjär kring matsalsbordet.
De här julluncherna är de enda jag numera har, men de är desto angelägnare, förklarar hon.
Lunchätarna får turas om, eftersom loppmarknaden pågår ett par kvarter från Sonjas bostad. Den första vinterkylan har just kommit och det är bistert att vara i skolan. Ett par värmefläktar förmår inte många grader.
Det blir bättre i maj när vi öppnar för säsongen, säger Ivar. Då har man öppet på helgerna och under själva sommarlovet också på onsdagarna.

Mer läsning

Annons