Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pojkvännen nekades ett sista farväl

/
  • Rösten stockar sig på Abbas när han berättar om sin längtan efter Rawan.
  • Garderoberna är utrivna i stor hast och mycket ligger kringslängt i lägenheten.
  • Skolböckerna kom inte med i packningen.
  • Abbas drar med handen över Rawans säng där hon låg när polisen kom tidigt på morgonen.
  • Abbas har för andra gången i sitt 18-åriga liv förlorat sin familj och den här gången också sin flickvän.
  • Hade Rawans familj fått stanna 14 dagar till hade de haft chans att få uppehållstillstånd. Abbas kan inte förstå varför det var så angeläget att få ut dem från Sverige nu, ingen hade ju begått något brott.

I två år har Rawan och Abbas varit ett par. – När hon ringde och berättade att polisen hämtat dem tog jag en taxi direkt ut till flygplatsen, berättar Abbas. Men de förbjöds att ta ett sista farväl.

Annons
ST följer Abbas till lägenheten där familjen bodde. Det var i tisdags morse polisen kom. Ett snabbt samtal till Abbas hann Rawan ringa. Och han tvekade inte en sekund, trots sin knapra ekonomi, att kasta sig i en taxi och åka ut till Midlanda.
Först sa jag att jag hörde till familjen och skulle avvisas med dem.
Men polisen kontrollerade, så av det blev intet. Då bad Abbas att han skulle få ta ett sista farväl av Rawan, men fick beskedet att ansvarig polischef inte tillät det. I fallet med Rawans familj var det Nicke Gärdin vid gränspolisen som var chef för insatsen.
Jag ringde till honom en massa gånger men lyckades inte komma fram.
Då kostade Abbas på sig en till taxiresa till Timrå och sökte upp polischefen.
Men han sa bara nej.
När ST talar med Nicke Gärdin säger han sig inte ha någon närmare kännedom om avvisningen mer än att en familj skulle skickas till Jordanien, i övrigt vill han inte lämna några kommentarer.
I lägenheten i Tallnäs där familjen bodde ligger kläder utrivna. I kylskåpet står maten kvar. Sängkläderna är bara kastade åt sidan. Annars är det prydligt ordnat. Allt signalerar att de som bott där snabbt tvingats lämna bostaden.
18-åriga Abbas sätter sig i soffan där han så många gånger suttit och pratat med Rawan. Han berättar om Afghanistan. Om när talibanerna sköt hans far. Om hur han förlorade resten av sin familj. Om sin ensamhet. Om glädjen att till sist träffa en tjej och hennes familj.
Nu har jag förlorat Rawan också, som jag älskar, och hennes familj som jag blivit en del av.
Lägenheten och området runt omkring väcker minnen hos honom. Helst skulle han vilja följa efter Rawan till Jordanien. Men det går inte för han saknar pass. Hans tankar kretsar kring hur hon har det, hur det är att vara i Jordanien. Några telefonsamtal har de haft. Men få och korta. Det är dyrt att ringa till Amman.

Mer läsning

Annons