Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tyska gesäller i Bergeforsen – är på vandring i tre år

/
  • Till Arend, Tyskland, Severin Peter, Schweiz och Julian Gund, Tyskland, hemma hos Jeanette Öhlén.
  • På Severin Peters väst sitter knappar på slagen med knappsömmen i form av en kråkfot. Andra tyska gesäller i världen ser direkt att han tillhör Freie Vogtländer Deutschland.
  • Severin Peter, Julian Gund och Till Arend, tillsammans med Jeanette Öhlén.
  • Jeanette Öhlén serverar kaffe med dopp till killarna som är på mellanlandning innan resan går vidare söderut.
  • Till Arend med sin Charlottenburger och vandringskäpp. Knapparna på byxorna visar att han tillhör förbundet Freie Vogtländer Deutschland.
  • Att vara under 30 år, ogift, ostraffad och utan bankskulder är några av kraven för att få ge sig ut på gesällvandringen. Severin Peter, Julian Gund och Till Arend uppfyller de stränga kraven.
  • Julian Gund visar stämplarna som sätts i den bok gesällerna alltid bär med sig. När de är tillbaka kommer den vara fylld av vitsord från olika byggherrar runt om i världen.
  • Severin Peter, Julian Gund och Till Arend bär alla den traditionella, och väldigt tunga, snickarmundering som tyska gesäller är tvungna att bära när de är utanför den tillfälliga bostaden.
  • Att lifta eller gå till fots är de färdsätt som gäller, men Ibland måste killarna flyga när resorna blir för långa. Nya Zeeland, Skottland och Norge är några exempel på spännvidden av deras resande.
  • Julian Gund från Heppenheim, visar sin karta. Den gröna ringen visar gränsen som han inte får överträda under vandringen. Om han ska göra ett jobb i Wiesbaden, måste han alltså ta en omväg via Kaiserslauten. Att flyga från Nya zeeland till Frankfurt är inte att tala om.

Jeanette Öhlén i Bergeforsen har haft besök i veckan.
Julian, Severin och Till är tyska snickargesäller som övernattat några dagar på sin gesällvandring runt världen. Iförda sina traditionella snickarkläder, liftar eller vandrar de i tre år och en dag för att utföra jobb ute i världen.
– Traditionen är 800 år gammal, och Tysklands äldsta, säger Julian Gund.

Annons

Hemma hos Jeanette Öhlén i Bergeforsen har de tre snickargesällerna Till Arend, Severin Peter och Julian Gund huserat i veckan. Jeanette känner en av vandrarna sen länge, så valet av bostad när de passerade Timrå var naturligt.

En tysk snickargesäll ser onekligen lite rolig ut med sina svarta manchesterbyxor med utsvängda ben, vit skjorta utan krage och väst. Den udda designen på kläderna är gammal och genomtänkt.

Utsvängda byxben för att inte få smuts och väta i skorna, den ibland bredbrättade hatten för att slippa få sågspån innanför skjortan när man sågar högt framför sig.

– Snickarna i andra förbund har slipsar i olika färger, svart, grå, blå eller röd, allt för att vi på håll ska se vilken tillhörighet den har, säger Julian Gund. Killarna måste bära kläderna hela tiden, i alla sammanhang, något som ibland väcker munterhet hos allmänheten.

Det är olika färger på kläderna för olika hantverkaryrken. Snickare är klädda i svart, stenhuggare beige, murare grå och plattsättare i vita kläder. Alla bär de med sig packningen i tygstycken, kallade Charlottenburgers, som är hängda över axeln.

I andra handen finns den obligatoriska vandringskäppen.

– Folk tittar så klart på oss när vi kommer, men de flesta skandinaver är jättetrevliga och uppskattar våra kläder, säger Julian Gund.

Att sköta sig och ha ett gott uppförande när man är ute i världen är viktigt. Innan gesällen ger sig av är det obligatoriskt att "ringmärkas" i örat. En äldre snickare slår en spik genom örsnibben och sätter i en ring.

Om någon missköter sig grovt på resan har andra gesäller, efter obligatoriskt rådslag, rätt att rycka ringen ur örat. Busen är märkt för livet och kan ha svårt att förklara för en blivande arbetsgivare det jack i örat som uppstått.

Innan gesällen går iväg på sin vandring hålls en avskedsfest. Efter festen går sällskapet till stadsskylten där gesällen klättrar upp på skylten, vinkar adjö till vännerna och hoppar ner på andra sidan.

Vitsen med resan är att skaffa sig erfarenhet och få lära sig olika länders byggtraditioner.

– I vissa länder har man ingen relation till sitt hus. Man bygger och bor i det, och sen kanske säljer det efter fem år utan att bry sig om det håller eller faller ihop fem år senare, säger Till Arend, som har erfarenhet från sin tid Nya Zeeland.

Nästa stopp är Gränsfors i Bergsjö där de ska besöka yxfabriken och hälsa på en kompis som bor där efter att ha hittat kärleken på sin gesällvandring för några år sedan.

Mer läsning

Annons