Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mediekrigarna på Flashback söker borgerliga bundsförvanter

Att det finns SD-anstrukna forum på nätet, där man inte har mycket till övers för traditionella nyhetsmedier, är väl känt. Men hur ser de personer som huserar på dessa sajter på utvecklingen inom den svenska pressen?

Annons

I en masteruppsats i medie- och kommunikationsvetenskap skriven av Dag Thorén (Lunds universitet, VT 2015) ges en intressant inblick i denna tankevärld. I uppsatsen "Mediakriget" undersöks Flashback-tråden "Början på ett mediakrig om mångkulturen?", men till empirin räknas också de texter som debattörerna på tråden behandlar samt en del annat material.

Alltsedan tråden skapades 2011 har man fört ivriga diskussioner om media och om det så kallade "mediakriget" rörande mångkultur. Det sammanhållande kittet i forumet är den "mörkläggningsdiskurs" som gör gällande att medierna mörklägger sanningen i migrations- och flyktingfrågor. Detta resulterar i ett antagonistiskt förhållande mellan "sanningssägare" och "multikulturella mörkläggare".

Mörkläggarna, det vill säga journalisterna i den medievärld som kampen riktas mot, anses vara ett lögnaktigt pack som drivs av ideologiska motiv och som helt saknar yrkesetik. Därför döljer de sanningen. Och det handlar inte om enstaka misstag i rapporteringen, utan om en stor och medveten mörkläggning.

Själva mörkläggarna uppfattas vara irrationella och präglas av relativism, subjektivism, lögnaktighet och blind tro.

Sanningssägarna, som alltså har funnit varandra i diskussionsgruppen, står som motpolen till allt detta. Här är nyckelorden bland annat fakta, kritik, objektivitet, sanning, pragmatism och civilisation.

Enskilda borgerliga skribenter kan snabbt bli nya idoler på forumet. De kan nämligen också utkoras till sanningssägare, om de skriver sådant som i någon mån kan tolkas som bekräftelser av mörkläggningsdiskursen eller om de på annat vis är politiskt användbara.

Eftersom mörkläggarna antas vara helt förblindade av den egna tron kan det självpåtagna uppdraget ses närmast som ett upplysningsprojekt, där förnuftet och civilisationen ska återupprättas.

Dag Thorén beskriver mörkläggningsdiskursen som en "sällsynt framgångsrik retorisk formel". Å ena sidan medierna, som förutsätts tala osanning, och å andra sidan sanningssägarna, som har förstått vad som är sant men som förhindras att framföra detta. Och så gott som allt kan tas som intäkt för att verklighetsbeskrivningen är helt och fullt riktig.

Därför blir det också mycket svårt för journalister att freda sig från anklagelser om att inte alls vilja skildra verkligheten. Och vid mothugg kan sanningssägarna alltid ta sin tillflykt till metadebatter om åsiktskorridorer, eller svänga sig med högst oprecisa (och hoppande) beskrivningar om vad det är som egentligen mörkas.

Fram tornar bilden av ett konspiratoriskt tänkande som är svårt att rubba. Dag Thoréns enkla råd till Sveriges journalister är att hålla på yrkesetiken, att helt sonika göra ett så gott journalistiskt arbete som möjligt i det digitala medielandskapet. Journalister borde i högre utsträckning se Flashback och liknande plattformar som en integrerad del av den svenska medievärlden, snarare än som ett perifert fenomen på nätet, menar Thorén.

Ur ett politiskt perspektiv kan det vara värt att reflektera över att klientelet på Flashback-tråden själva upplever att något av en anpassning efter deras problemformulering har skett på de stora borgerliga ledarsidorna.

I begynnelsen, 2011, diskuterades vad begreppet "mediakrig" stod för, samt om själva kriget skulle gå att vinna. Men "genom åren verkar många dock blivit mer övertygade om att 'mediakriget' håller på att vinnas", konstaterar uppsatsförfattaren. "Våren 2015 är allt fler positiva till att pendeln håller på att slå över på sanningssägarnas sida."

Dag Thoréns undersökningsperiod sträcker sig bara fram till och med maj 2015. Men den som läser vad som har skrivits sedan dess finner att entusiasmen tycka ha stegrats ytterligare under denna sommar, och att vissa borgerliga ledarsidor nu närmast uppfattas som pålitliga allierade i en gemensam kamp.

Att hänga ut enskilda ledarskribentkollegor vore må hända inte särskilt kollegialt, i synnerhet inte då Flashback-diskussionerna givetvis måste tas för vad de är. Var och en måste ta ansvar för sitt eget skrivande och sina egna ställningstaganden. Men den som konsekvent höjs till skyarna av mediekrigarna på Flashback borde kanske fundera en smula över hur det har kunnat bli på detta vis.

Annons