Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Meditativ sagokonst

/

Matfors bibliotek

På väg - bilder av Catharina Edlund

29 augusti - 22 september

Annons

Matfors första kulturstipendiat var Catharina Edlund, Sundsvallsfödd och Konstfackutbildad textilkonstnär och grafiker som numera mest syns i Stockholmstrakten.

Men i samband med årets kulturvecka i Matfors ställer hon ut på hemmaplan, inbjuden av Matfors konstförening. Här visar hon en samling delikata bilder, tekniskt såväl som innehållsmässigt. Utställningstiteln antyder inspiration från resor och mest tycks den komma från öst, från traditionell kinesisk och japansk konst men också med en tydlig ton av Mellanösterns Tusen och en natt-värld. Det är ju sagor som rinner upp i huvudet när man betraktar bilderna.

Oftare än detaljer visar hon små scener - kvinnor med kupolformade frisyrer, människor som rider på sagodjur, exotiska växter och byggnader, folk i olika landskap - och det är lätt att få känslan av att scenerna är avstamp för berättelser, sagor. Även om en och annan har en lekfull ton, som till exempel "I myllan" med sina sagodjur och drömska stämning, är de flesta stramare, elegantare; det är sagor för vuxna, inte för barn, som hon berättar, precis som de ursprungliga sagorna i alla kulturer.

Ofta använder hon en lager-på-lagerteknik, där hon trycker detaljbilder ovanpå huvudmotivet; till exempel återkommer ett spetsmönster mer eller mindre frekvent i många bilder. Det är som om velat bädda in huvudbilden, gömma den bakom en slöja, i olika grad och så fungerar det också. Ju mer mönstertryck framför den lilla scenen, desto mer av drömdimension upplever man som betraktare. Desto mer ser man det hela på avstånd, som om man tilldelas olika stora gluggar att se in genom i någon annans värld.

Litografierna är lite enklare, tycks på något vis inte innehålla fullt så många dimensioner även om de också är subtila och färgrika på ett anspråkslöst sätt. Alla är de förfinade, nästan höviska bilder fyllda av lugn och den stilla distans som brukar prägla främst den östasiatiska konsten.

Detta är inte konst för att provocera, inte konst som lockar till skratt, till kritiskt tänkande, till starka känslor eller engagerad handling. Det är - och egentligen är det detta lika mycket som de direkta motiven som gör den så starkt österländsk - konst att vila i, och det gäller både motiven och utsöktheten i det tekniska arbetet, i sig värd uppmärksamhet.

Det är konst som erbjuder meditation och lyssnande inåt; konst att försjunka i. Och när man gjort det kanske man får uppleva att sagorna den påbörjar fortsätter att berätta sig själva.

Annons