Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Melankoliskt och menlöst från Ternheim

Anna Ternheim kommer till Sundsvall med ett gäng duktiga medmusikanter. Ändå blir konserten menlös och lättglömd enligt vår recensent.

Publiken på Tonhallen under fredagens konsert med Anna Ternheim är mycket välblandad vad gäller åldrar och stilar. Jag tolkar det som att hennes musik har en bred målgrupp. Det är nästan utsålt. Redan från första låten Hours sätter Ternheim nivån. Med medvetet disharmoniska slingor från Charlotte Centervalls gitarr är det tydligt att här blir det inget fredagsmys. Under många låtar drunknar Ternheims visksång i bandets bröl. Men i andra, som Today is a good day, lyckas man med livearrangemanget och ljudmixningen. 

Förra gången jag såg Ternheim på Tonhallen var 2006. Då gömde hon sig i en huvtröja hela konserten och lyckades ändå trollbinda publiken. Den här gången kommer jag på mig själv med att gäspa, och jag är inte den enda i publiken. Det är synd. Musikerna är duktiga. Låtmaterialet är bra. Det är egentligen inte fel på tempot. Ternheim är duktig på långsamma låtar. Hennes version av Shoreline är kvällens bästa inslag för mig. Men energin är låg. När det tänder till som i Let it rain blir skillnaden till resten av konserten ännu tydligare.

Om konserten började disharmoniskt slutar den melankoliskt. Sist, innan extranumren, gör Ternheim Don´t leave, en bitterljuv kärleksvisa från senaste skivan. Hade vi fortfarande haft skillingtryck skulle den helt säkert fått bli melodibas till en hel hoper tragiska och sorgesamma berättelser.

Som extranummer bjuder Ternheim och pianisten Tomas Hallonsten på en avskalad version av Show me the meaning of being lonely. Max Martin-covern från fjolårets Nobelfest har visat sig populär.

Jag går hem i snöstormen som svept in över Sundsvall. Konserten bleknar bort, det fanns inget riktigt minnesvärt i den. Den saknade visserligen dalar, men det fanns inga toppar heller.