Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mellan sjukt och svinigt

Annons

Jag besöker mitt 90-tal. Den lilla staden där jag spenderade ett eftergymnasialt år tillsammans med Aldus Manutius, Johannes Gutenberg och Torkel Bohjort. (En av dem är kollega inom Mittmedia i dag.)

Den första synen är bekant – mannen med brandhjälmen. Han är kvar. Skivaffären är borta. En hamburgerkedja har tillkommit. Och ett trädgårdskafé.

Vi pratar om barnen (någon har fått ett till), Frank Sinatra (perioderna på de olika skivbolagen) och den där kortfilmen vi en gång gjorde (med en titel lika svår att minnas som att säga). En kopp kaffe, en cupcake (inte ens i inlandet överlevde muffins) och så vidare.

Skotten i Paris ekar allt tystare, men snart ska vi bli påminda. Om några dagar briserar bomberna i Bryssel.

Tåg efter tåg passerar, men inget går hem till mig. Så småningom lämnar jag ändå.

På långfredagen fortsätter jag resa i tiden, till Kerstin Thorvalls 50-tal i miniserien Det mest förbjudna. I de tre timslånga avsnitten möter vi Thorvall i en rad skeden i hennes liv, mellan åren 1959 och 2005. Vi får följa hennes kamp mellan familjeliv och yrkesliv, trohet och otrohet, ångest och befrielse.

"Jag kan inte ljuga. Jag har aldrig kunnat. Men det kanske är bra. Man kanske kan säga som det är."

Med de orden inleder Thorvall sin skribentkarriär som så småningom skulle leda till romanen Det mest förbjudna (1976), där huvudrollsfiguren beskriver sig själv så här: "Stygg dotter. Otrogen hustru. Dålig mor. Motvillig farmor."

I en intervju i tidningen Vi biografi för några år sedan beskrev Gunnar Falk, en av Kerstin Thorvalls söner, sin mamma som en framgångsrik författare som aldrig missade en deadline men som inte var någon vidare förälder. När jag ser serien sympatiserar jag djupt med honom. Men också med hans mamma. Och så kliar jag mig i huvudet över den svåra gränsdragningen mellan ovilja och oförmåga och hur man vet skillnaden. Ibland kanske det är båda.

Seriens Kerstin må vara sjuk, men hon är faktiskt också ett svin. (Och många andra saker, förstås.)

Det mest förbjudna är regisserad av Tova Magnusson efter manus av Åsa Lantz. Jenny Wilson har gjort musiken och huvudrollen spelas av Cilla Thorell.

Håkan Norberg