Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Midvinterkonsert med mycket klang

Sköns kyrka
I midvintertid
Ulla Svedin, sopran
Ann-Kristin Färnström, alt
Larisa Dmitrieva, piano

Annons

Två ensamma sångerskor plus ett piano låter som ett stilla och avskalat alternativ till de omfångsrika körkonserter som så ofta frambär julens sånger.

Nu blev luciakvällens konsert i Sköns kyrka inte så enkel som formatet antydde: Ulla Svedin och Ann-Kristin Färnström hade laddat med mycket musik, klang och energi. Bland lussevisor, jazzens ballader, kyrkans oratorier och svensk jultradition hade de plockat sånger som de tog hand om på ett personligt sätt: med mycket a capella-sång och ofta i form av duetter. Det var ett lyckat grepp som gav nya aspekter på välanvända sånger.

Båda sångerskorna har kraftfulla röster, och programmet var valt därefter; sånger som ”Jul, jul, strålande jul” och Schuberts ”Ave Maria” har kapacitet för mycket volym. Deras röster blandades väl, särskilt när båda sjöng i djupt läge, till en klang mustig och mörk som ischokladen på julbordet.

Ulla Svedin sjunger ledigt i både sopran- och mezzoläge, med dramatik och lite metallkant på rösten. I enkla sånger blev sångsättet ibland lite stötigt, medan till exempel Händels ”He shall feed his flock” fick ett lätt och fint flyt.

Ann-Kristin Färnström är inte bara en organist av rang utan också en god sångerska. Hon tillhör den lilla skara som är bekväm och klangfull i verkligt altläge, vilket alltid är lika skönt att höra. Hon fraserar naturligt både i sång och vid pianot, där hon och Larisa Dmitrieva bytte av varandra.

Luciasången, som vi är vana att höra som en halvt framviskad tassa-på-tå-visa, påminde här mer om den italienska romanssång den faktiskt är. Thad Jones mjuka ”A child is born” var känslofull; där fick man intryck att rösterna strålade ut ur varandra. ”O helga natt”, storslagen nog att passa damernas volym perfekt, var oväntat snygg med understämma och blev nog konsertens höjdpunkt.

Det man saknade var någon riktigt tillbakahållen vers, som kunde ha bildat kontrast till sångerskornas normala pondus. Men generellt är det skönt att höra så kraftiga kvinnoröster i en konsert som saknar yttre prål men ger desto mer av innehåll.