Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Min respekt ökade för människan Wassberg – grattis och heja dig

Vår krönikör Pamela Andersson rankar de hetaste sportsnackisarna – på sitt unika sätt.

Annons

1. Thomas Wassberg

Det är -56:ornas år i år, de som finns kvar fyller 60 och i helgen var det Thomas Wassbergs tur. Det firade han med att hålla sig kvar i Let´s Dance – trots att han mest stod och stampade på samma ställe. Men även om jag inte (än) ger så mycket för Wassbergs danssteg så är det oerhört mycket annat som jag beundrar honom för. Och då pratar jag inte bara om den imponerande radda medaljer han samlat på sig genom otaliga VM och OS, eller sättet han vågat utmana sig själv efter karriären (Mästarnas Mästare, Det stora äventyret och som nu, att dansa live inför en miljonpublik varje fredag).

Läs också: Grattis Thomas Wassberg, 60 år i dag!

Jag gör också vågen för det stöd han i dag ger människor som inte har haft förmånen att födas i Sverige. När jag fick veta att han och sambon Ulrike har öppnat sitt hem för ensamkommande barn från Afghanistan ökade min respekt även för MÄNNISKAN Wassberg, och inte bara för skidåkaren. Jag lärde känna Thomas Wassberg när jag började följa längdskidsporten på 90-talet, han hade slutat sin aktiva karriär då och jobbade för Radiosporten. Just det tyckte alla journalister var oerhört komiskt, att Wassberg skulle prata i radio – han som var känd för att knappt yppa ett ord och som aldrig gett mycket för media! Men han klarade det också. Han pratade kanske inte direkt ihjäl sina lyssnare, men han var bra på att säga sanningar och en principfastare person är svår att hitta. Att han nu ger sitt stöd för den katastrof som drabbat så många oskyldiga barn (vi måste kunna ta hand om de som kommer hit sa han i en intervju med Expressen) bevisar också att hjärtat sitter på det rätta stället. Grattis på födelsedagen, Wassberg. Och heja dig!

2. Leksand

Påsken firas till minne av Jesus lidande, död och uppståndelse står det på Wikipedia. Mäh. Det låter ju precis som Leksand! Här trodde man att dalmasarna helt gett upp kampen mot Modo och lagt sig ner och dött efter 0–9 på två matcher – och så återuppstår laget helt mirakulöst. Snart går väl Perra Johnsson på vatten också.

3. Sandra Näslund

Hon är 19 år och en av världens bästa skicrossåkare. Tjejen från Kramfors har haft en fantastisk säsong. Inte nog med att det blev en fjärde plats totalt i världscupen, i veckan blev det också ett JVM-guld för Sandra som förstås var stor förhandsfavorit. Att hon stod pall för trycket är jag inte ett dugg förvånad över. Få tjejer är tuffare än Sandra som är så pass ung att hon kan försvara guldet i JVM nästa år. Själv tänker jag OS i Sydkorea om två år. Och medalj.

4. Johan Cruyff

Det har skrivits och sagts så många fina ord om honom som fotbollsspelare och människa, jag har inget mera att tillägga där. Att han däremot dog i sviterna av sin lungcancer, att han var beroende av cigaretter och kunde röka upp till tre paket om dan enligt tidningsuppgifter – det känns sååå himla onödigt.

5. Peter Forsberg

Trots att jag egentligen inte har några känslomässiga band till någon av dem, de är ju alla hjältar i sin egen sport, kommer jag på mig själv att hålla andan när Peter Forsberg kämpar för att gå vidare från Mästarnas Mästare.  Efter alla år har jag lärt mig att allt blir så mycket roligare med en Foppa i laget.

6. Zlatan

Att se en presskonferens med Zlatan är som att bevittna ett drama där man vet vem som är huvudperson men där man inte har en aning om vartåt det lutar. I helgens fick vi veta att det förmodligen inte blir PSG nästa år, att familjen inte har något veto och att det finns fiskmåsar överallt. Fascinerande.

7. Allsvenskan

Snart i en tv nära dig.