Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Min sambo känner ingen livsglädje längre – maktlösheten är total när Försäkringskassan bråkar

Jag lever med en sambo, hon är underbar och glädjen i mitt liv. Tyvärr har hon tappat glädjen i sitt liv, depression och utbrändhet har ruckat på precis allt i vår tillvaro. Men hon sliter, kämpar och jobbar hårt för att må bättre och kunna gå tillbaka till sitt arbete som hon tycker om.

De första 70 dagarna av sjukskrivningen spenderas med att förklara för sin läkare att hon inte känner att hon får den hjälp hon behöver, det besvarades med tabletter och uppmaningen att inte läsa bipacksedeln.

Ingen tid spenderas på att försöka hitta varför hon hamnat där eller hur man tar sig ur det.

Läs också: [+] Hon leder massprotest mot Försäkringskassan: "Jag har släppt lös vildhundarna"

Nu har det gått 180 dagar och vips så tycker Försäkringskassans medicinska rådgivare att det saknas underlag och att hon inte är sjuk nog för att inte jobba. Vi pratar alltså om tjejen som så sent som för några dagar sedan sa till mig att hon inte känner någon glädje i livet längre.

Försäkringskassan anser att hennes jobb, som innebär att ta emot ny information och kräver höga krav på initiativförmåga, kan bli övermäktigt för henne just nu, och klarar hon inte av att jobba 100 procent nu, då ska hon infinna sig på arbetsförmedlingen för att söka ett nytt enklare jobb.

Tänk över det, eftersom hennes jobb kan innebära att bearbeta ny information så kanske hon inte kan jobba där just nu, så då ska hon söka ett nytt enklare jobb.

Jag kommer hem till min älskade flickvän, kramar henne och hon brister ut i gråt, hon berättar att hon inte känner någon glädje i livet längre, föreställ er det.

Läs också: Försäkringskassan måste bättra sig – kan inte plötsligt ställa funktionshindrade utan inkomst

På vilket nytt jobb får man inte massvis med ny information – att gå till arbetsförmedlingen som arbetslös för första gången i livet, är inte det ny information? Och det krävs ganska mycket psykiskt av en att gå på arbetsintervjuer.

Jag kommer hem till min älskade flickvän, kramar henne och hon brister ut i gråt, hon berättar att hon inte känner någon glädje i livet längre, föreställ er det.

Jag känner en otrolig maktlöshet då jag ser min sambo ätas upp inifrån samtidigt som Försäkringskassan anser att depression och generaliserat ångestsyndrom inte är att vara sjuk nog.

Det är fan så jag vill spy.

Medmänskligheten

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel