Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Det är inte naivt att stå upp för de mänskliga rättigheterna

I nöden prövas vännen. Det är i kris man ofta får klart för sig vem som är en verklig vän och vem som sviker när det blir svårt.

Äkta makar lovar varandra kärlek i nöd och lust. Kanske för att det är enkelt att älska så länge lusten finns där, men desto svårare i nöd. När det inte längre går av sig själv, när det krävs att man anstränger sig och gör en insats, kanske en uppoffring.

I kris syns också vem som står upp för sina principer och vem som släpper dem när vinden blåser åt ett annat håll.

Som socialliberal är det självklart för mig att stå upp för människovärdet. För individens frihet och rätt att röra sig fritt, och inte minst att söka asyl. Det är så grundläggande för mig att det gäller också när det är svårt. Också när det krävs eftergifter och uppoffringar i stället för att göra det kortsiktigt enkla och byta fot.

Denna värdering bygger på min vision av ett idealsamhälle, där varje individ är fri att själv forma sitt eget liv, utifrån givna förutsättningar.

Det är ingenting jag kan kompromissa med endast för att det just nu pågår en kris av stora mått som tvingar människor att fly från sina hem. Några av dem som flyr söker sig till Europa och just nu är det många som tar sig till Sverige. För mig är det självklart att den som tar sig hit också ska få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt, och om kriterierna uppfylls ges asyl.

För detta anklagas jag inte sällan för att vara naiv. Men man behöver inte vara naiv för att stå upp för mänskliga rättigheter. Det handlar om något i grunden så enkelt som att behandla andra så som man själv vill bli behandlad, och att inte vända kappan efter vinden. Detta även när det är svårt.

Ibland tvingas man ändra inställning till vilka praktiska lösningar som är lämpliga, på grund av att det finns rimliga argument. Men för att ändra de grundläggande värderingar man bygger sina ställningstaganden på krävs mer än så.

Jag är djupt oroad över utvecklingen i Sverige. Inte minst är jag bekymrad över tonläget i den offentliga debatten.

Ord devalveras snabbare än smör smälter i solsken, och jag vet inte riktigt vilka ord vi ska plocka fram den dagen Sverige verkligen kollapsar.

De allra flesta svenskar fortsätter att gå till jobbet eller skolan precis som vanligt, trots talet om kris, kollaps och nationens sönderfall.

De allra flesta svenskar går hem på kvällen, handlar mat, tittar på teve eller umgås med sina familjer eller vänner.

Väldigt få märker av att Sverige skulle stå inför en kollaps.

Däremot är det många som arbetar i kommunerna eller på Migrationsverket som fått en ökad arbetsbelastning de senaste veckorna. Många arbetar övertid, och många har fått helt nya arbetsuppgifter för att klara mottagandet av dem som flyr hit. Hittills har det fungerat. Hittills har de som kommit fått tak över huvudet. Att då tala om sönderfall eller att välfärden är utplånad är alarmistiskt och skrämmande, och det kan vara betydligt allvarligare på sikt än den faktiska situationen vi står inför.

De som står upp för en generös flyktingmottagning får ibland frågan om hur många flyktingar de själva hyser i sina hem, för att i nästa andetag anklagas för att vara hycklare om det visar sig att svaret på frågan är noll.

Hycklare är den som säger sig värna människovärdet men samtidigt vill hindra människor från att åtnjuta de friheter man själv har del av.

Hycklare är den som säger sig tro på demokrati men som överger de demokratiska spelreglerna när resultatet inte faller hen i smaken.

Hycklare är den som säger sig tro på yttrandefrihet men som vill tysta oliktänkare.

Det är i nöden vännen prövas, och även grundläggande värderingar. I nuläget finns personer som uppmanar till återtagande av landet Sverige, personer som medelst flygblad försöker avskräcka flyktingar från att komma hit. Och så finns det de som fortfarande tror på öppna hjärtan. Jag vet vilken sida jag står på. Det kommer jag att göra även den dagen mina principer kräver att jag och andra upplåter våra hem åt människor i nöd. Jag hoppas att det finns många som tänker så, inte minst i händelse av att jag en dag skulle vara en av dem som behöver skydd.

Läs också: Sverigedemokraterna väljer parlamentarism framför aktivism

Läs också: Jag är så förbannat trött på SD:s pajaskonster

Läs också: Förslag om tillfälliga uppehållstillstånd är effektlös populism