Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Det har blivit ett moraliskt dilemma att handla mat

Svenskarna är ett matälskande folk, och mat engagerar. Det ges ut en ny kokbok om dagen, vi matas med matlagningsprogram i teve och äter allt oftare på restaurang.
Det finns ett stort intresse för råvaror och dess ursprung. Efterfrågan och försäljning av ekologisk mat ökar lavinartat.

Annons

Också intresset för olika dieter är stort, och allt sammantaget påverkas utbudet i våra butiker. I dag har vi många gånger fler varor att välja mellan i en vanlig butik än för bara ett par decennier sedan.

Ändå har det aldrig varit så svårt att välja rätt. Maten ska gärna vara både god, mättande och prisvärd. Men den ska också vara hälsosam, och vad som är hälsosamt tvista de lärde om. Förutom det kopplas mat i allt högre utsträckning till moral. Hur har arbetaren på bananplantaget det egentligen, var är fisken fångad, hur besprutade är vindruvorna?

För att inte tala om köttet, denna klimatbov som får allt mer uppmärksamhet och som de flesta köttätare inser att vi borde äta betydligt mindre av.

Vi matas med olika rapporter om hälsa och miljö. Rapporter som kortfattat refereras i medierna inte sällan i form av olika larm. Hur var det nu, törs man äta ris eller blir man arsenikförgiftad då?

Häromdagen kom en dansk rapport om ekologiskt jordbruk, som av svenska medier tolkades som om ekologisk mat inte är bättre för vare sig hälsan eller miljön än den icke-ekologiska. Så, ska man nu sluta köpa eko-mat? Nej, rapporten sade faktiskt något helt annat, och var i grunden positiv till eko-mat. Visserligen medgav den att produktionen av ekologiskt griskött är sämre för klimatet än den av icke-ekologiskt fläsk. Å andra sidan är den ekologiska produktionen bättre för grisen, som får leva ut sitt naturliga beteende.

När många olika parametrar ställs mot varandra är det inte alltid lätt att prioritera. Grisens välbefinnande eller mindre kväveutsläpp? Öppna landskap och rik biologisk mångfald som uppstår när kor betar fritt, eller en klimatvänligare uppfödning som stänger inne korna?

Parallellt med det ökade intresset för mat och klimat går många svenska bönder på knäna. Antalet mjölkbönder har minskat från 25 000 år 1990, till 4 500 i dag. Hälften av all mat vi äter måste importeras. Detta trots att vi har förutsättningar att öka både jordbruksarealen och betesmarker för djur, och att vi faktiskt också bör göra det för att bidra till jordens matförsörjning i framtiden.

Svensk köttproduktion hör till den bästa i världen, både sett till klimatpåverkan, antibiotikaanvändning och djurhållning. Om vi nu nödvändigt ska äta kött är det klart bättre att äta det som är producerat här framför det importerade. Också för att hålla den inhemska produktionen vid liv, och om möjligt öka den. Här finns också estetiska värden som lätt glöms bort, oavsett hur ofta vi spelar Lundells Öppna Landskap eller njuter av resan till landet när sommaren kommer.

Som utvecklingen ser ut i dag finns risken att många av dessa öppna landskap som inte redan växt igen kommer att göra det. När åkermark och betesängar växer igen krymper artrikedomen i vår natur och landet blir mindre attraktivt för turister, både svenska och utländska. Och då har jag inte ens nämnt jordbrukens betydelse för glesbygden i övrigt. På många platser är jordbruken en förutsättning för att mindre samhällen ska leva kvar.

Mycket av jordbrukspolitiken styrs från EU, och upplevs därmed svår att påverka. Men det finns saker att göra även i Sverige. Det är till exempel helt oacceptabelt att ett stort antal bönder i skrivande stund väntar på en försenad utbetalning av investeringsstöd från Jordbruksverket. I värsta fall kan det vara vad som får en enskild bonde att kasta in handduken.

Det handlar också om förenklingar för småföretagare, eftersom många bönder är just småföretagare.

Men även offentliga upphandlingar bör kunna användas som verktyg för att gynna det svenska jordbruket. Det är till exempel orimligt att till svenska skolor köpa in kött vars produktionsmetoder är olagliga i Sverige.

Ett av de kanske viktigaste verktygen för att stärka svenskt jordbruk är konsumentpåverkan. Så många som 80 procent av alla konsumenter väljer svenskt kött i butik. Ändå köper vi hem mängder av utländskt kött som dolt sig i charkprodukter utan ursprungsmärkning, eller importerad mjölk i osten. Det är också få restauranger som informerar om var biffen producerats.

Här finns mycket att göra, genom att efterfråga svenskproducerad mat och kräva ursprungsmärkning, även på restaurangmaten. Kanske till priset av något dyrare livsmedel, något som många konsumenter säger sig beredda att betala för att få veta varifrån maten kommer, men också för att stötta svenskt jordbruk.