Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Flygskatt ja tack, och gärna fler tvångsåtgärder som kan rädda klimatet

/

Temperaturen i Arktis är 20 grader varmare än normalt för årstiden.
Vi tar det igen; temperaturen i Arktis är 20 grader varmare än normalt för årstiden. Isen smälter i en tidigare oförutsedd hastighet.

Annons

Forskare världen över säger sig vara chockade och delvis handfallna då de räkneexempel som tidigare använts för att beräkna växthuseffekten och tiden vi har på oss att vända utvecklingen plötsligt inte är ett dugg tillförlitliga.

Allt går fortare än vi hittills trott. Det kan till och med vara så illa att vi nått vägs ände. Att det alltså är för sent.

Det som händer i Arktis är att isen blivit ett självspelande piano, som håller på att smälta sig själv oberoende av hur koldioxidutsläppen ökar eller minskar den närmaste tiden.

Och när isarna smälter påverkar det hela klotet. Många platser kommer att hamna under vatten, och detta kan alltså komma att inträffa betydligt tidigare än man tidigare trott.

Samtidigt håller Golfströmmen på att försvagas, vilket paradoxalt nog kan leda till betydligt kallare klimat i de norra delarna av norra Europa.

Från Australien rapporteras att havet är rekordvarmt, något som håller på att förstöra Stora Barriärrevet, världens största korallrev.

Värmerekord efter värmerekord rapporteras världen över, och även om det kan kännas ljuvligt för en nordbo att sitta ute och fika en oktoberdag finns det ingen anledning att välkomna den förlängda sommaren.

Alarmistiskt? Javisst. Det kan nämligen vara så att klockan inte bara är fem i tolv, utan kanske till och med fem över. Saken är den att vi inte vet ifall utvecklingen kan vändas. Men om den kan det, vet vi nu med all önskvärd tydlighet att det är mycket bråttom.

Få frågor får oss människor att så snabbt sticka huvudet i sanden som just klimatet. Det beror troligtvis på att vi känner oss maktlösa, och på att den kunskap vi har om möjligheten att påverka kräver av oss att vi drastiskt ändrar våra liv.

Det kräver helt enkelt uppoffringar som vi inte vill göra. Inte nu. Trots att vi vet att flygresan är den som står för de största utsläppen vill vi inte avstå från helgtrippen till Berlin eller julsemestern i Thailand.

Det kan kännas meningslöst att avstå när ändå "alla andra" fortsätter att resa eller leva som förr. Alternativet blir att blunda, förtränga, låtsas som om läget inte är så allvarligt, och – hålla hårt i de få positiva rapporter som kommer. Något land har lyckats sänka sina utsläpp. Att något annat samtidigt höjt sina bryr vi oss inte om.

Vi litar på att politikerna löser det hela. Just när det kommer till klimatet har vi alldeles för stort förtroende för våra makthavare. Inte blir det bättre av att den tillträdande presidenten i USA inte riktigt tror på klimathotet.

Vi tänker nöjt på statistik som visar att Sverige är duktiga när det kommer till koldioxidutsläpp. Vad vi glömmer är att varor som vi importerar från andra länder inte räknas in i den statistiken, och skulle vi göra det finns knappast anledning att slå sig för bröstet.

Så vad kan man göra för att inte alldeles förlora hoppet, för att inte ge upp och köra ända in i kaklet eftersom allt ändå kommer att gå åt helvete?

Till att börja med kanske sluta protestera mot de förslag som faktiskt läggs fram för att rädda klimatet. Det är tråkigt med dyr bensin och ja, det påverkar många inte minst i glesbygd i den omedelbara vardagen. Det är kanske hämmande för delar av näringslivet med en flygskatt och det är trist för ungdomarna som inte kommer att ha råd att göra sin helgtripp till Berlin. Det är gott med kött och roligt med ny teknik.

Men jag är benägen att skriva under på vad Patrik Kronqvist skriver i Expressen, att det vansinniga vore att inte införa flygskatt.

Visst finns redan i dag klimatkompensering i form av utsläppsrätter för flyget, men utsläppen försvinner ju inte av det, och det räcker inte att hålla utsläppen på samma nivå som i dag, vilket utsläppsrätter hjälper till att göra. Vi behöver drastiskt minska utsläppen, helst för flera år sedan. Ändå har de fortsatt att öka globalt.

Möjligen kan man tänka sig någon form av glesbygdsrabatt för bensin, eftersom utsläppen från bilar till stor del kompenseras av skogen som också breder ut sig inte minst i norra delarna i Sverige där avstånden är stora.

Klimathotet är reellt och påtagligt, det handlar inte om åsikter eller ideologier. Hur tråkigt jag som liberal än tycker att det är med tvång så blir jag hellre tvingad till de åtgärder som krävs för att rädda klotet än jag väntar på att världens alla miljarder på eget initiativ ska ta sitt förnuft till fånga. För då tror jag att det kommer att hinna bli för sent.

LÄS MER: Går det att rädda klimatet utan att utarma glesbygden?

Annons