Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Fördomar är inte fakta

Den som är flygrädd vet att det hjälper föga med statistik över antalet flygolyckor, även om den visar att risken att krascha är mikroskopisk.
Rädslor är helt enkelt sällan logiska.

Därför är det viktigt att ta människors oro på allvar, som också Lars Kriss skriver.

Krönika: Visst är vissa områden otrygga

Men att ta en människas oro på allvar är inte detsamma som att bekräfta att det finns anledning till oro. Det går att bekräfta rädslan utan att uppmuntra eller spä på den, särskilt när den som i fallet med flygrädsla är tämligen ogrundad.

Det är svårt att bemöta känslor med fakta, men inte desto mindre nödvändigt.

Håkan Boström skriver att journalistkåren borde ha gjort ett bättre jobb när det handlar om att förse debatten om kriminalitet med fakta. (GP 15/2) I samma text blandar han själv äpplen och päron när han försöker bringa klarhet i frågan om huruvida personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Han påstår också att statistiken är svårtillgänglig och svår att förstå. I själva verket är just brottsstatistik något av det mest lättillgängliga som finns, sällan längre bort än en googling. Om vi helt bortser från mörkertalen (de brott som aldrig anmäls) registreras i princip all nödvändig information om brott och straff i Sverige, och det är offentliga uppgifter. Inte heller är de särskilt svåra att förstå, åtminstone inte för någon som klarat av nioårig grundskola.

Boström hänvisar i sin text till en rapport om långtidsdömda personer i Sverige.

Mot bakgrund av den skriver han vidare att personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade i statistiken. Han resonerar även om att socioekonomisk bakgrund har betydelse, för att sedan glida över till att invandrade från mellanöstern och Afrika hör till dem som har svårast att integreras i det svenska samhället. Den läsare som inte går till källan kan lätt tolka detta som att just dessa personer är de som är överrepresenterade i den statistik som Boström hänvisar till. Så är dock inte fallet, och här tycker jag att Boström brister i det ansvar han i samma text lägger på journalistkåren och myndigheterna.

Han riskerar att späda på de fördomar som finns och därmed även den rädsla som många svenskar uttrycker för att ökningen av antalet asylsökande ska minska tryggheten i samhället.

I själva verket är det så att andelen asylsökande eller icke svenska medborgare med uppehållstillstånd som dömts till långtidsstraff minskade under perioden 1997 till 2009, från som mest 15 procent ner till 7,5 procent år 2007-2009.

Personer från Afrika stod för 6.6 procent av de långtidsdömda medan den största gruppen med utländsk bakgrund var den från Östeuropa. Ser man till enskilda länder är det personer med bakgrund från Polen, Iran och Finland som ligger i topp efter Sverige. Så många som 29,6 procent av personerna som dömdes till långa straff i Sverige var utländska medborgare. Bland dem återfinns till exempel personer som ingår i internationella kriminella ligor.

Hälften av alla personer som dömdes till långa fängelsestraff under perioden hade gjort sig skyldiga till narkotikabrott eller varusmuggling. Det är knappast heller den typen av brott som oroliga svenskar är mest rädda för.

I motsats till vad Håkan Boström säger är svenska journalister ganska duktiga på att lägga fakta på bordet. Här kan nämnas de flertalet påminnelser om att antalet våldbrott minskar som publicerats i svenska medier de senaste månaderna.

Den dagliga nyhetsrapporteringen lämnar ibland en del övrigt att önska. Kriminalnyheter är enkla och billiga att ta fram. När nyhetskonsumenten dessutom tack vare internet kan ta del av rapportering från hela landet kan intrycket självklart bli att brottsligheten ökar, helt enkelt för att man får fler sådana nyheter i sina flöden. Här har journalistiken ett viktigt uppdrag som är att inte bara rapportera händelserna när de händer, utan att även backa och försöka se den större bilden och också beskriva den för sin publik.

Men även den som tar del av nyheterna har ett ansvar att försöka skilja på fakta och känslor, åtminstone innan de bidrar till att sprida fördomar som grundar sig i icke faktabaserad rädsla.