Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mirjamsdotter: Jesus kom med hopp om en bättre värld

"Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader, Fridsfurste." Dessa rader finns att läsa i Bibeln, närmare bestämt i Jesaja 9:6. De har tolkats som en spådom om Jesu ankomst till jorden.

Annons

Oavsett om man tror på Bibeln eller inte är det svårt att komma ifrån att den präglat oss, vårt land och vår kultur i århundraden. De flesta av oss firar i dag julafton, och därmed Jesu födelse, även om många skapat egna traditioner och ett firande som har väldigt lite med Jesus att göra.

Jesus skulle vara en fridsfurste, alltså komma med fred. Dessvärre är fred ett ord som känns väldigt avlägset i Mellanöstern, den del av världen där Bibelns berättelser utspelas. Genom hela Bibeln beskrivs krig och elände, och berättelserna om människor på flykt är många. De handlar både om hela folkgrupper som bryter upp och etablerar sig på nya platser, och om enskilda som tvingas fly. Bland dem Jesus själv, vars föräldrar tog honom till Egypten när kung Herodes ville döda alla små pojkar i landet eftersom han hört talas om att en ny judisk kung ska ha fötts.

Tvåtusen år har gått, och än verkar freden långt borta i den stad som är centrum för många av Bibelns berättelser, Jerusalem. För några år sedan befann jag mig där över jul. På julafton besökte jag och mitt ressällskap Betlehem, staden där Jesus ska ha fötts i ett stall. För att ta sig till Betlehem från Jerusalem måste man passera en mur med strikta säkerhetskontroller, en mur som hindrar människor som lever i städer väldigt nära varandra från att kunna umgås normalt.

Det fanns ingenting romantiskt med detta julbesök i Betlehem. Gator kantade av beväpnade soldater, trängsel och här och där en bränd bil omringade detta julfirande som samtidigt på många sätt påminde om vårt eget, med granar, tomtar och glitter.

De bibliska berättelserna är över huvud taget inte romantiska. Julkrubban som många ställer upp i sitt hem är tänkt att skapa stämning och mys, men det var knappast mysigt för Josef och Maria att tvingas söka skydd i stallet, än mindre att föda barn där.

Vad som gör att krubban ändå har detta skimmer av glädje och ljus i vår bild av det handlar såklart om budskapet, om Jesus, om vem han var och om de förväntningar som fanns på honom. Underbar i råd, väldig Gud, evig fader, fridsfurste.

För vissa troende kristna, är det möjligt att Jesus är just dessa saker. Samtidigt går det inte att komma ifrån att världen är en brutal plats och att året som snart är slut varit blodigt på många håll i världen, inte minst i Mellanöstern. Och kanske just därför är julen och dess budskap viktigt, oavsett om man tror att Jesus verkligen var Guds son eller inte. Det förmedlar nämligen hopp. Hopp om en bättre värld. Hopp om fred på jorden.

Även om det omöjligen kan sägas att Jesu födelse bidragit till fred på jorden, kanske berättelsen om honom och tron på att alla problem kommer att lösas har hjälpt många att orka en dag till. För jo. Världen har på många sätt blivit en bättre plats att leva på för de allra flesta, sedan den där natten i stallet. Och även om mörka skuggor drar över världen och inte minst Europa finns det hopp. Gott hopp om att världen, dag för dag, blir lite bättre.