Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

MIRJAMSDOTTER: Valfridssons betänkande är cyniskt och en stor besvikelse

Inga lagförslag, men en rekommendation om att ge Länsstyrelserna samordningsansvar för tiggande EU-medborgare som befinner sig i Sverige.
I övrigt sida upp och sida ner med resonemang kring rådande lagstiftning och försök att förstå hur den ska tolkas i de nya situationer som uppstår i många svenska kommuner när den skriande fattigdomen från Europas fattigaste länder kommer hit.

Annons

På måndagen presenterades slutbetänkandet från regeringens nationelle samordnare för utsatta EU-medborgare, Martin Valfridsson.

Valfridsson betonar att otillåtna boplatser inte ska accepteras, och han hävdar att det är en dålig idé att ge pengar till tiggare. Han avråder också kommuner från att hänvisa de utsatta EU-medborgarna till särskilda platser, så som gjorts i Sundsvall. Detta för att det på sikt skulle skapa permanenta kåkstäder, alltså en form av boende som vi sedan länge i princip lyckats utrota i Sverige och inte heller vill ha tillbaka.

Samtidigt avråder Valfridsson från att införa tiggeriförbud, med det självklara argumentet att det vore inhumant att förbjuda människor att hjälpa eller att be om hjälp.

Ingenting av detta är nytt, han har framfört precis de här synpunkterna vid tidigare tillfällen, och signalerna är desamma nu som då. Det handlar om att minska antalet tiggare i våra gathörn, och få dem att återvända hem. Svenskarna uppmanas att sluta ge pengar till tiggare och i stället skänka dem till organisationer som arbetar med långsiktigt stöd i deras hemländer.

Förutom att Valfridsson har fel i sak när han hävdar att det stjälper snarare än hjälper att ge enskilda personer direkta bidrag i form av några slantar i en mugg – det finns många berättelser om motsatsen, att direkta bidrag är det effektivaste sättet att lyfta människor ur den värsta fattigdomen – är det också en farlig uppmaning om den skulle efterlevas. Detta för att det på sikt kan påverka enskilda personers vilja att hjälpa andra. På sikt kan det göra allt fler av oss cyniska och få oss att börja blunda för omedelbar nöd mitt framför våra ögon.

Det kan vara så att slantarna jag skänker går till en kriminell liga, även om det inte är det vanliga. Det kan vara så att den personen som får just mina slantar inte är den med de största behoven. Men det saknar faktiskt betydelse, eftersom jag har råd att bli lurad.

Det saknar betydelse eftersom jag hellre ger lite för mycket och åt fel människa än att aldrig någonsin ge och därmed bli en av dem som alltid skyller på någon annan och tror att problem löser sig någon annanstans. När vi som medmänniskor slutar se andra i nöd är vi som mänsklighet illa ute. Det får inte hända, helt enkelt.

Dessutom finns det ingen motsättning mellan att ge akut hjälp direkt till enskilda och parallellt arbeta för bättre förhållanden på lång sikt, i hemländerna.

Faktum är att den fria rörligheten i EU gäller även den som är fattig. Detta understryker Valfridsson. Samtidigt föreslår han en rad åtgärder som kraftigt kommer att försämra dessa redan utsatta människors situation. Självklart ska de inte få bosätta sig på privat mark eller i parker. Men att avhysa dem utan att erbjuda alternativa boplatser är ruskigt inhumant.

Det är naturligtvis inte önskvärt att människor i Sverige bor under sådana förhållanden som de i husvagnslägret i hamnen, men alternativet är faktiskt ännu sämre. Nämligen det att fortsätta jaga bort människor varifrån de än befinner sig, människor som inte har egna möjligheter att lösa sin situation på annat sätt. Människor som nekas vad de flesta i Sverige anser vara självklara rättigheter. Det luktar femtiotal och antiziganism lång väg.

Så länge situationen i Rumänien och Bulgarien är som den är, med utbredd antiziganism även från myndighetshåll, så länge de som lyckas ta sig hit till Sverige faktiskt förbättrar sin situation om än bara tillfälligt i väntan på bättre tider, bör vi inte bidra till att ytterligare avhumanisera dem. Ändå är det precis det som Martin Valfridsson föreslår i sin utredning. Jag var hoppfull till en början, då Valfridsson gav intryck av att vara mycket ödmjuk inför situationen och realistisk vad gäller de problem som uppstår i samband med dessa utsatta EU-medborgare. Med resultatet i handen är jag bara besviken.

LÄS OCKSÅ: Likhet inför lagen ska gälla även EU-migranter

LÄS OCKSÅ: Den statligt sanktionerade anti-ziganismen

LÄS OCKSÅ: Humant och rakryggat av Sundsvalls kommun