Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Mister Sund är en trofast jäkel

Det är inte svårt att förstå varför Claes Nymans hjärta klappar för Sund IF. Länge kretsade hela hans liv kring Sund. Han bodde i Sundsbruk, jobbade på Sunds Defibrator och var ledare i fotbollslaget.
Han har flyttat och slutat jobba, men i Sund IF har han varit i drygt 40 år.
– Det har varit för roligt för att byta lag och att det blivit så många år... jag vet inte, men någonstans måste det ändå handla om kärleken till fotbollen.

Annons

Det började med närheten till fotbollen. Claes Nyman växte upp granne med läroverket på Öster i Hudiksvall och där på grusplanen delades lagen upp och sedan spelade man så länge man orkade. Men Nyman spelade handboll och ishockey också.

– Egentligen gillade jag nog hockey lite mer, kanske gick det lite bättre för mig där eller om jag bara tyckte att det var lite roligare, lite tuffare. Men jag fastnade i isen, vred till knät ordentligt och skadade mig. Jag hade redan skadat knät tidigare och blivit hemskickad från lumpen en gång och ville inte bli hemskickad igen så då slutade jag.

Studierna lockade Nyman till Sundsvall, först läste han framtidens stora ämne datakunskap, men valde sedan ekonomi, samtidigt som han spelade fotboll med studiekamraterna i Stockvik. Men ganska snart ringde telefon. I andra änden fanns Sund IF:s ungerske tränare Janos Kalmar.

– Det är väl första och sista gången någon har ringt mig och velat att jag skulle spela fotboll i något lag. Jag var mest intresserad av ett jobb efter studierna och det ordnade ju till sig. Det var många som jobbade på bruket och spelade med Sund, det blev som en familj på något vis det där.

Och nog är Claes Nyman en trogen typ. Bruket bytte namn till Sund Defibrator 1979 och slogs 20 år senare samman med Metso Paper. För två år sedan slutade Claes efter 40 år hos samma arbetsgivare. Det där knät satte stopp för spelarkarriären redan efter något år, men Nyman har blivit kvar i Sund IF också.

– Det är precis som med föreningen, det har varit alldels för roligt för att sluta eller byta och det har ju blivit nya utmaningar längs vägen. När det blev Metso blev det mer resor, till Finland en jäkla massa gånger, men också USA. Det har varit spännande och lärorikt på många sätt.

Den som känner Claes Nyman vet att han svär en del, på ett ganska oförargligt, till och med trivsamt vis. Men den som mött Sund IF genom åren – eller för den delen dömt Sund IF – vet att det kan brinna till.

– Ja, jag har ett hemskt humör. Det har blivit bättre, men jag har gormat och skrikit en del genom åren. Det är en del domare som fått höra en del, men det brukar lunga sig efteråt när man får prata igenom saken. Sedan kom jag med i disciplinnämnden och då fick jag lugna mig lite, man vill ju inte själv vara ett ärende, säger Claes och skrattar.

Än har han inte fyllt pensionär, men sedan han slutade jobba för två år sedan har han gott om tid. En del lägger han gladeligen som morfar och farfar på barnbarnen, men fotbollen tar fortfarande mycket plats.

– Det var väl tränaren Kjell "Pisa" Andersson som sade det en gång i tiden: "kräver vi att spelarna ska vara där ska vi också vara där varje gång". Det håller jag med, man ska föregå med gott exempel.

Hur många timmar han har lagt i Sund IF går knappt att spekulera i, men en sak har Claes Nyman klart för sig – föreningslivet är värt besväret.

– Framför allt är det alla människor man träffar som gör det så roligt och sedan var det en kollega som sade att man håller sig ung och så är det nog, man hänger med i snacket om vad som gäller för stunden. Men det klart att man känner att man blir äldre, ska jag ner på golvet känner jag mig riktigt gammal.

Sund IF är en anrik förening. Här avslutade bland andra Lennart "Foppa" Forsberg sin spelarkarriär, men tiderna förändras. 2021 fyller föreningen 100 år, det är inte så långt bort, men det är tufft för föreningar i dag.

– Vi ställde oss frågan: Hur ser föreningen ut 2020? Vi är många som är äldre i föreningen, även om det finns en del unga också, men det är färre och färre som håller på. de som börjar på ungdomssidan håller inte på så länge och redan när de börjar med elvamanna blir det svårt att få ihop lag, säger Nyman.

Han har varit med om kriser förr, men att sia om framtiden kan han inte.

– I mitten på 1990-talet var konkursen hur nära som helst. Jag hade papper på kontoret med anmälan om namnändring, men behövde aldrig skicka in det där. I dag ser det relativt bra ut ekonomiskt, men det är många av oss som är äldre och det är svårt att säga hur farmtiden ser ut. Det är färre och färre som håller på och spelar fotboll. Yngre också, hur ser Sundsbruk ut?

För bara två år sedan var Sund uppe och vände i division III. Det var ett namnkunnigt lag på pappret, men resultaten kom inte. Nu står man inför ett mellanår i division IV.

– Jag tror det. Man vet aldrig, men det känns så. Vi har en tunn trupp och då blir man lite sårbara.

Premiären är ett par veckor bort, men för Nyman är det fotboll året om.

– Jag tycker aldrig säsongen tar slut egentligen. När serien slutar börjar arbetet med nästa år. Vilka spelare får man behålla? Hur ska laget byggas? Träningsmatcherna vill man ha klart med tidigt och så vidare. Det går i ett på något vis, men jag trivs med det.