Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Entombeds förvandling en magisk upplevelse

/
  • Jens Westin och hans Corroded kom ut med fullt ställ och förstärktes på ett förtjänstfullt sätt av Nordiska kammarorkestern under Nordfest del 2 på Tonhallen i går kväll.
  • The Moby Dicks vaknade på rätt sida och visade vad de gick för.

Tonhallen, Nordfest del 2: The Moby Dicks, Entombed, Corroded.

Annons

Det är inte första gången det genomförs, att en hårdare akt möter en kammar- eller symfoniorkester, men det var premiär för mig. Jag gick till Nordfest med ett pirr i magen. Entombed skulle framföra sin klassiska dödsplatta "Clandestine" från 1991 och vi skulle få höra Corroded i en lätt omarbetad version.

Kvällen började dock med en reguljär, om än kort, rockkonsert i form av lokala bandet The Moby Dicks. De har vässat sitt psykedeliska riffbaserade 70-talssväng sedan jag såg dem sist. Även om det var stelt på sina håll i bandet levererade de ett sammanhållet gung.

Sedan var det dags att sätta sig i "finsalongen". Tomas Wachenfeldt som skrivit arrangemanget till Entombeds konsert stod för en kort presentation och vädrade en viss nervositet. Han funderade om han skulle gå en ärofylld död tillmötes om han inte lyckades charma de mest inbitna Entombed-fansen.

Om jag får bedöma hade han inget fog för sin oro.

Vi kastades direkt in i en sagovärld vid första anslaget. Jag fick känslan av att färdas genom en film, vilket var gruppens och Wachenfeldts idé.

När stämningen väl byggts upp kom sångaren LG Petrov in som en kross och förändrade allt. Med sitt skrovliga, fasansfulla, men ändå träffsäkra growlande tog han in oss i en ännu mer skräckfylld värld.

Vi bjuds på kaotiska passager, vindlande irrgångar och musiken är allt från bombastiskt tunggung till krypande ångestfyllda melodier. Under en låt lyfts basens slinga upp och möts en mystisk slinga från orkestern varefter gitarristen Alex Hellids ensamma och desperata gitarrslinga tonar fram. Magiskt.

Under vissa helt orkestrala delar glömmer jag nästan bort att originalet är sprunget ur döden.

När Corroded sedan kliver på känner sig sångaren och gitarristen Jens Westin sig tvungen att ge en programförklaring: "Vi kör våra låtar lite mer rakt på, men det är också fränt."

De bjuder på en stämningsfylld början, men sen kliver distarna in. Tommy Rehns arrangemang bjuder också på en hel del dynamik och i "Believe in me" har de fått upp ett bra tryck. Orkestern såg till att melodierna kom fram bra. Det är som om att Corrodeds låtar, "Beautiful revolution" och"Time and time again" för att nämna två är gjorda för sådana här arrangemang.

Det finns inget att klaga på förutom att orkestern ibland försvann bakom de fläskiga gitarrerna.

Jag kan konstatera att Nordfest 2012 fick en värdig avslutning, även om det tog lite tid.

På grund av pressläggningen kunde ST:s recensent inte se hela konserten.

Mer läsning

Annons