Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Förnämliga rösters uppvaktning

/
  • En sjudundrande skål utbringades av solisterna Marianne Eklöv, Fredrik Zetterström, Marianne Hellgren Staykov, Jonas Degerfeldt och Hillevi Martinpelto samt Kjell Lönnå.
  • Marianne Eklöv i vampningstagen som Carmen.

Konsertrecension
Nordiska Kammarorkestern 25 år
Dirigent: Anna-Maria Helsing
Solister: Marianne Hellgren Staykov och Hillevi Martinpelto, sopran, Marianne Eklöv, mezzosopran, Jonas Degerfeldt, tenor och Fredrik Zetterström, baryton
Konferencier: Kjell Lönnå
Musik av: WA Mozart, Johann Strauss d y, Georges Bizet, Giacomo Puccini och Petro Mascagni
Medarrangör: Schymbergsstiftelsen
Tonhallen, lördag

Annons

Nordiska Kammarorkestern firade 25 år och ett mer grandiost födelsedagskalas kunde man knappast ha önskat. Med ett program fyllt av jubel, glädje och bubbel, med feststämning från början till slut och med fem solister från Kungliga Operan som för fullt packade upp musikaliska presenter.

Schymbergsstipendiaten från 2011, Marianne Hellgren Staykov, har flera gånger tidigare besökt Sundsvall tillsammans med antal kolleger och bjudit på kvalitativ sång, på inbjudan av Schymbergsstiftelsen. Men först nu tycktes det ha gått upp för Sundsvallspubliken vilken gåva det är få besök av landets förnämsta operasångare. Först nu fick de den publikmängd och offentliga uppskattning de är värda och vi hoppas att det inte dröjer till nästa jämnårsdag innan vi får uppleva nästa samarbete med orkestern.

Här firades med glada operahighlights på rad, och där Mozarts muntra Figaros bröllop blott var uppvärmningen. Här var Marianne Hellgren Staykovs ljusa, pärlande och friskt ungdomliga sopran, som i Adéles skrattaria ur Läderlappen var en bit inne i det koloraturregister där hon är så lysande. Här var Jonas Degerfeldts expressiva, samlade och välbalanserade tenor, och Marianne Eklövs kraftfulla mezzo - så skönt det är att höra damröster med full klang också i djupt register. Hon charmade publiken med en obetalbar glimten-i-ögat-Habanera ur Carmen, där hon inte bara sjöng läckert utan strök omkring som en tiger på scenen, vampade Kjell Lönnå och killade konsertmästaren i nacken.

Om Habaneran anses vara Carmens stora örhänge så får man inte glömma att örhängen kommer i par; i vänsterörat dinglar förstås då Toreadorarian, den farlige kvinnotjusarens sång som här bars fram av Fredrik Zetterqvists säkra och stadiga baryton. Och att Hillevi Martinpelto har sitt hem på världsscenerna hördes från första ton. Hennes kraft, självklara musicerande och intensiva klang i Mimis aria ur La Bohème trängde rakt in i själen och släppte lös tårarna, likaså när hon i duett med Jonas Degerfeldt red som högst på operans hela känslostyrka.

När sista champagnekorken small var det i Dryckesarian ur La Traviata, Hjördis Schymbergs mesta opera. Men då hade också födelsedagsbarnet haft några ord med i laget; orkestern som under föredömligt tydliga Anna-Maria Helsing följde sångarna som en skugga. Den visade vilken klass den uppnått såväl i ouvertyren till Läderlappen, som blev ett cirkusnummer, ett fyrverkeriartat och glittrande kalas av överraskningar, som i På Sicilien, varsamt och känsligt, flödande och hjärtegripande. För ett varmt och jovialiskt värdskap stod Kjell Lönnå, lika naturlig när han drar musikerskämt som när han poetiskt hyllar Schymbergsgården, som operatonerna aldrig lämnar - de finns kvar i väggarna, gardinerna, grusgången och logen.

Alnön och Puccini; Verdi och en röd stuga i sågverksresternas Medelpad, Sundsvall och det stora västerländska musikarvet - det finns en koppling. Nu finns också en orkester som kan föra den traditionen vidare.

Mer läsning

Annons