Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Misslyckad riddare i clown- och operatappning

/
  • Operasångaren Joakim Berg, iklädd sitt clownjag Björn med den nasala rösten, spelar alla rollerna i Don Quijote i regi av Mario Gonzales.
  • Operasångaren Joakim Berg, iklädd sitt clownjag Björn med den nasala rösten, spelar alla rollerna i Don Quijote i regi av Mario Gonzales.

Konsertteatern (5 november i Schymbergssalen):
Don Quijote
Regi: Mario Gonzales
Joakim Berg, sång
Johan Ullén, piano
Musik av Johan Ullén, Jaques Ibert, Maurice Ravel och Jules Massenet

Annons

Don Quijote är farsfiguren från Cervantes roman, adelsmannen som förläser sig på riddarböcker, snickrar ihop en rustning och drar ut i världen för att döda monster och vinna den inbillade prinsessan Dulcineas hjärta.

Nu lyckas han inget vidare: han retar folk, blir fälld till marken och kommer inte upp igen eftersom rustningen är för tung. Alla försök att kurera hans inbillningssjuka slår slint. Han ger inte upp sin jakt på äran och äventyret: när han på resa med sin väpnare Sancho Panza går till attack mot jättar, och de efter anfallet visar sig vara väderkvarnar, beror det bara på att hans ärkefiende häxmästaren förtrollat dem för att beröva honom äran av att ha dödat dem.

Historien har berättats på många sätt, och här är ännu ett: operasångaren Joakim Berg, iklädd sitt clownjag Björn med den nasala rösten, spelar alla rollerna. Den dråpliga Don Qiujote är mumma för en clown, och han återger historien mer i gestaltning, rörelse, sång och ljudeffekter än i ord. Och han är oftare röstkonstnär än sångare - rustningen följs av "clingclang", det spikas med "zing"-ljud och så vidare. Som i tecknade serier.

Pianisten John Ullén däremot är igång musikaliskt hela tiden. Han är hela scenografin: med musik bygger han spanska miljöer, får oss att se travande hästar, skrämmer oss med pistolskott och förmedlar slagen med en avbruten lans mot våra egna rustningsklädda kroppar. Det är en uppvisning i hur musik målar bilder och skapar stämningar.

Föreställningen är också en uppvisning i hur starkt artisternas eget uttryck suger till sig publikens fokus. Några stilla fraser på piano som inledning skapar inte utan vidare dödstystnad i en sal full av barn. Och när Joakim Berg väl låter sin pampiga operabas ljuda har han visserligen ett röstdjup och en kraft som bemästrar det mesta. Men det han vinner publiken med är lika mycket en så säker inlevelse att ingen kan ignorera honom. Inför drabbningen med väderkvarnarna är det operascenens blodfullhet man ser.

Kanske är detta mer teater än konsert; scenspråket är det som lockar fram de flesta skratten och det som ger aktörerna publiken i sin hand. Men efter den skolföreställning jag såg ville barnen inte bara veta hur en clown ser ut utan näsa och peruk - de ville höra mer opera också.

Tillägg: "Don Quijote" spelas offentligt i Schymbergssalen, Tonhallen, den 5 november 15.00.

Mer läsning

Annons