Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Operafest när generationer av sångare hyllade Schymberg

/
  • Erik Saedéns barytonröst är mycket vacker och bärande trots att han närmar sig de 85.
  • Kvällens programvärd, hovsångerskan Kerstin Meyer, har också hon arbetat tillsammans med Hjördis Schymberg.
  • Maria Fontosh gav prov på en enastående musikformgivningsförmåga i det Mozartstycka hon sjöng med Matti Hirvonen vid pianot.
  • Olle Persson, baryton, stod inte bara för sång utan också för en hel del av kvällens spex.
  • Födelsedagsöverraskningen: en violinist (Susanne Francett) visar sig vara en driven koloratursopran.
  • Konsertmästare Jonas Lindgård var en av dem som också överväldigades av violinkollegan Susanne Francetts sångarkupp.
  • I duetterna förstärkte Maria Fontoshs och Olle Perssons röster varandra på ett intressant sätt.
  • Hovsångarna Erik Saedén och Margareta Hallin tillhör dem som kan säga att de arbetat tillsammans med Hjördis Schymberg.
  • Kvällens värd, hovsångerskan Kerstin Meyer, var bara en av många som var alldeles tagen av Susanne Francetts Nattens Drottning-överraskning.
  • Med vilda ögon och gester svingade sig Susanne Francett upp på den extrema sopranhöjd där andra spricker men hon trivs utmärkt.
  • Kvällens överraskning var violinisten Susanne Francett, som ställde sig upp ur orkestern och rev av den extremhöga, extremtekniska och extremkända Nattens Drottnings aria ur Trollflöjten. Och ja, hon är operautbildad.
  • Olle Persson både spexade och sjöng och behärskade sången betydligt bättre än Trollflöjt-Papagenos panflöjt.
  • Maria Fontosh gör just nu karriär i Europas operahus och var kvällens karaktärsstarkaste sångare.
  • Det gulliga kärleksparet Susanna och Figaro i Figaros bröllop, här i hovsångarna Erik Saedéns och Margareta Hallins gestaltning.
  • Hovsångarna Erik Saedén och Margareta Hallin uppträdde först om det rara seniora kärleksparet Susanna och Figaro i Figaros bröllop, senare som romanssångare
  • Orkesterchef Leif Karlsson var en av födelsedagstalarna.
  • ´Nordiska kammarorkestern var på bettet och spelade rappt och energiskt.

Tonhallen
Operafrossa - jubileumskonsert till Hjördis Schymbergs minne
Margareta Hallin, Maria Fontosh, Pernilla Ingvarsdotter och Susanne Francett, sopran, Erik Saedén och Olle Persson, baryton, Johan Fröst och Matti Hirvonen, piano, Nordiska kammarorkestern samt Kerstin Meyer, värd
Dirigent: Per Hammarström
Musik av Mozart, Rossini, Schubert, Gounod och Verdi

Annons

I fredags var det födelsedagsfest för en hundraåring i Tonhallen.

Visserligen lite i efterskott, och visserligen för ett födelsedagsbarn som bara kunde närvara i andanom. Men om Hjördis Schymberg hade fått finnas bland oss bara några månader till hade hon njutit tillfullo av denna fulländade kväll i hennes anda och till hennes ära.

Här fanns ju allt det hon en gång var och stod för: hennes värld, hennes repertoar och inte minst hennes sångarkamrater: de som kände henne och sjöng med henne, och de som nu gör det hon själv en gång gjorde på scenen.

För födelsedagstalen, såväl om jubilaren själv som om minnena från sångens och operans förtrollande värld, stod hovsångerskan Kerstin Meyer som med värme och innerlighet tog med sig en fullsatt Tonhall tillbaka i tiden.

För de starkaste länkarna till Hjördis Schymberg själv stod de som varit hennes sångarkolleger: hovsångarna Erik Saedén och Margareta Hallin, båda kring de 80 men ännu sceniska sångare.

Margareta Hallin är numera spröd i rösten men kattmjuk på sin sopranhöjd. Hos Erik Saedén finns fortfarande förbluffande mycket av den varma, bärande barytonstyrka han alltid haft. Och när det kommer till utformning av musiken kan ingen fysisk ålder ta ifrån så erfarna sångare den gestaltningsförmåga och den musikaliska fridfullhet som bara ett långt sångarliv kan ge. Inte minst i Schubertromanserna var de båda betagande, varsamt och känsligt stödda av Johan Fröst vid pianot.

Från den generation som nu regerar på operascenerna kom Olle Persson med sin mörka, maskulint kraftiga röst och en stor portion spex och skoj, samt Maria Fontosh, kvällens stora kararaktärssångerska, vars sopranröst var lika fyllig i alla lägen och stod för såväl allvar, eftertanke och en extraordinär musikalisk formgivning som för bravursång.

Från de yngre leden kom den kvittrande och glittrande Pernilla Ingvarsdotter i en avdelning av konserten då alla sångarna verkade vara inne i någon sorts tävling om vem som kunde sjunga högst, fortast och flest toner på kortast tid. Då haglade bravoropen efter vartenda nummer.

Varje födelsedagsfest har också sin överraskning, och här klev den inte upp ur tårtan men väl ur violinledet i orkestern. Susanne Francett, violinist och sångutbildad, levererade rakt upp och ned en vildögd och bländande Nattens Drottning, allra bäst på den extrema höjd där andra sångare stupar. Säkert hade Hjördis Schymberg själv blivit lika tagen som programvärden Kerstin Meyer och publiken nu blev.

Till sist kom också födelsedagsskålen, framburen av alla sångarna tillsammans i Verdis medryckande, jublande Dryckesaria från den Schymbergska paradoperan La Traviata.

Med tre generationer sångare på scenen, som tillsammans sjöng den sprudlande, glädjebubblande musik som på sin tid var Hjördis Schymbergs, var det plötsligt inte bara ett hundraårskalas som pågick. Det var också som om ett löfte här utfärdades till de gamla att lugnt och tryggt kunna lämna över - för det finns nya röster som vill och kan ta över de gamla sångerna.

Och säkert log Hjördis nöjt i sin himmel.

Annons