Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välspelat och variationsrikt när SBO spelade in våren

/
  • Efter rockversionen av teman ur Tjajkowskis Nötknäpparen njuter Daniel Ingmarsson-Wik, elev från kulturskolan, av ovationerna och hyllningar Thomas Gathe, dirigent i Sundsvalls Blåsorkester.

Sundsvalls blåsorkester
Hedbergska skolans aula (söndag)
Dirigent: Thomas Gathe
Solister: Lovisa Mannela, klarinett, Nicklas Bergström, oboe, Daniel Ingemarsson Wik, piano
Musik av Karl Jenkins, Astor Piazzolla, Peter Tjajkowsky, Jan Van der Roost med flera

I går kväll bjöd Sundsvalls blåsorkester traditionsenligt på en sprudlande vårkonsert med variationsrik och energiladdad musik.

Annons

Vi fick höra en mycket välrepeterad orkester där de täta men ändå luftiga orkesterklangerna, nyanseringarna och rytmiken satt som hand i handske. Caprice sjunger in våren och Sundsvalls Blåsorkester spelar in den. Med Thomas vid rodret har orkestern sin styrka i att den spelar musik från olika genrer. Musik som man vanligtvis inte förknippar med en blåsorkester. Musiken som framfördes var kompositioner av för mig nya namn som Karl Jenkins, Carter Burwell, Johannes Hansen med flera och kändisar som Astor Piazzolla, Peter Tjajkowsky och Jan Van der Roost. En omväxlande och variationsrik repertoar med en fin mix av form och kulör, ljust och mörkt.  När SBO bjuder på konsert känner man alltid vibbarna från John Philip Sousa, blåsmusiken fader.

I det inledande stycket Palladio av Karl Jenkins, en hyllning till 1500-talsarkitekten Palladio gav orkestern ett riktigt avtryck om vad som komma skulle under kvällen. Verket påminde om Griegs Bergakungen med brassektionen, främst tuborna, som gav den rätta karaktären.

Bella´s Lullaby av Carter Burwell var filmisk kontrastrik musik där träblåsarna och saxofonisternas ljusa klang gav en fin moteffekt till brassets dova klanger.

Med sköna naturbilder på storbildskärm fick vi höra norska Luftforsvarets Paradmarsj av Johannes Hanssen. En gammal hederlig marsch i Sousastil.

SBO har många begåvade ungdomar, en av dessa är Lovisa Mannela som med sin klarinett bjöd på Adagio av H. J. Baerman. Ett lågmält och känslofullt stycke där klarinettens skira och spröda ton satte sin speciella prägel.

Nästa unge solist var Nicklas Bergström på oboe som hade huvudrollen i Astor Piazzollas Oblivion ur filmen Enrico den 4:e. Piazzolla var ju den som moderniserade den argentinska tangon och det här verket hade tydliga referenser ditåt med sin smäktande och melodiska form.

Den tredje unga solisten, Daniel Ingemarsson Wik spelade Rock-piano i Nut Rocker, en bearbetning av Tjajkowsky Nötknäpparsviten. Orkesterarrangemanget hade Daniel skrivit. Här fick vi njuta av kvällens svängigaste nummer.

Efter paus kom ett sakralt verk, Highland Cathedral av Michael Korb, följt av den jazziga Powerhouse av Raymond Scott med Markus Sundvall tenorsaxsolist och Daniel I. Wik i fokus på xylofon. Toccata Festiva av Jan Van der Roost var kvällens symfoniska inslag med en salig blandninga av klanger, rytmer och uttryck. Yiddish Dances, tre rytmiska danser i klezmerstil avslutade den trevliga konserten. När sista tonen klingat fick orkestern välförtjänt stående ovationer och som tack fick vi njuta av Bernsteins eldiga Mambo. Till sist ska Jan Thim ha en eloge för sitt trevliga mellansnack och pyrotekniker Mats Hedin som sedvanligt bjöd på sprakande vårsalut.

Annons