Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Några bitar faller på plats

Annons

Förra veckan tog den här spalten upp polisserien The Shield och dess enastående förmåga att skapa spänning som nästan går att ta på. En annan aspekt av The Shield är att serien bygger på tittarnas förmåga att sympatisera med och följa en väldigt osympatisk människa. En antihjälte i ordets rätta bemärkelse. En polis som ljuger, stjäl,

skadar och till och med dödar. En man som använder hot som förhandlingsmetod – i alla sammanhang. En huvudrollsfigur vi egentligen inte alls borde vilja följa, men som vi följer ändå.

Denna märkliga egenskap delar The Shield med Dexter, vars två första säsonger har visats i både Canal plus och TV6. Titelns Dexter, som spelas av Michael C Hall (Six feet under), är en seriemördarmördare som arbetar som kriminaltekniker hos polisen i Florida. Också en lagens man med göromål utanför lagen, alltså. Och liksom Vic Mackey i The Shield ett odjur som vi inte bara accepterar utan följer som vi förr följde mer renhåriga hjältar i filmer och tv-serier.

Den tredje säsongen av Dexter visas just nu i USA och det är redan klart med ytterligare två säsonger. Vi har onekligen blivit mer förlåtande med våra tv-"hjältars" egenskaper. Vad det här betyder?

Förhoppningsvis ingenting.

Ambitiösa historiska dramaproduktioner i Sveriges television betyder i alla fall julhelg. I fjol såg vi Jonas Karlsson som August Strindberg och i år ser vi Helena Bergström som Selma Lagerlöf. Men det stannar inte vid det dramatiserade porträttet, skrivet av Åsa Lantz och regisserat av Erik Leijonborg. Sveriges television uppmärksammar den världsberömda författaren, som skulle ha fyllt 150 år i år, mer än så under jul- och nyårshelgen

I mellandagarna repriseras Lars Molins serie Kejsaren av Portugallien från 1992, baserad på Lagerlöfs berättelse med samma namn. Och den 2 januari visas en nyproducerad K special om Selma Lagerlöf.

Juletid är svensk författartid, tycks det. Vems tur är det nästa gång? Det kanske är dags för en dramatisering av Björn Ranelids liv!

Författaren som i debatt efter debatt helt talar förbi ämnet och är allmänt obegriplig, men som i Beckman, Ohlson & Can, när ämnet var pretentioner, plötsligt visade stor självdistans när han bedömde en egen utläggning med orden: "Det där var det klokaste som sagts i tv på 30 år." Eller så var det ingen självdistans alls i det där uttalandet.

Himmel över Berlin i SVT i torsdags. Det var inte i går. Plötsligt kändes det som att jag såg kulturprogrammet Kobras vinjett och inte Wim Wenders långfilm. För visst finns inspirationen för tv-programmets så bekanta inledningsbilder i scenen när cirkusen packar ihop sina grejer mot slutet av Himmel över Berlin. Miljön, färgerna, bilarna och sysslorna – allt går igen i Kobras vinjett. Det är roligt när bitarna faller på plats.