Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

När hela världen sade "Jag är Charlie"

De maskerade männen med automatvapen tog sig först in i fel hus. Det tog ett litet tag innan de förstod exakt var tidningsredaktionen låg. Sedan hittade de rätt. Resultatet: tolv mördade.

Annons

7 januari 2015, för ett år sedan, utsattes Paris för ett förskräckande terrordåd. Det skulle följas av fler under 2015. Direkt efteråt skedde ett antisemitiskt våldsdåd. Och i november dödades 130 människor i Frankrikes blodigaste dåd sedan andra världskriget.

Charlie Hebdo, på svenska ungefär Vecko(tidningen)-Charlie, publicerar framför allt satirteckningar. Namnet Charlie syftar på Karl i Snobben, men är även en drift med Charles de Gaulle.

En hel del teckningar har handlat om muslimer. Men tidningen driver med och kritiserar många andra ämnen också. Tidningen beskriver sig som politiskt vänster och ateistisk. Ett av dess syften är just att provocera.

Det är inte ovanligt att Charlie Hebdo-teckningar uppfattas som plumpa och osmakliga. För några år sedan uppmanade partisekreteraren i landets konservativa parti till bojkott av tidningen, efter en teckning om dödsoffren i en fransk flygolycka.

Så sent som i november kallade en Putin-talesman en av tidningens teckningar för helgerån. Sloganen "Jag är inte Charlie" spreds sedan blixtsnabbt i Ryssland, en omkastning av den som uttryckte stöd efter 7 januari-attacken.

De två franska islamisterna sköt för ett år sedan fem av tidningens tecknare inklusive chefredaktören, tre andra journalister, en vaktmästare, en besökare och två polismän. I anslutning till Charlie Hebdo-attacken dödades fyra personer i en judisk mataffär.

Direkt efter dådet fick tidningen plötsligt ett massivt stöd. Den brukade ha en upplaga på ett par hundra tusen. Första numret efter attacken sålde i 7,5 miljoner exemplar.

Det ordnades också stora manifestationer där ledande politiker höll hand och hyllade tidningen. Sådana spektakel skulle de ha kräkts över, muttrade de avlidnas kolleger med avsmak. En serietecknare hyllade dem med en skämtteckning där de viker sig av skratt över en till synes absurd spådom om att de efter sin död ska hedras som nationalhjältar av etablissemanget.

Sedan överskuggades denna första blodiga attack av det stora samordnade terrordådet i november. Även då utvaldes speciellt judiska mål.

Paris judar har länge känt sig hotade, sedan långt före morden i mataffären. Antisemitismen har blivit högljudd och påtaglig i Frankrike de senaste åren. Klotter och hatpropaganda har exploderat. Synagogor och begravningsplatser skändas. Rekordmånga judar flyr landet av rädsla.

Det är inte bara islamister som står för hotet mot judar. Frankrike har en lång antisemitisk tradition inom politiska falanger som går tillbaka till 1900-talets fascism och 1800-talets rojalism.

Hot och hat drabbar också Frankrikes muslimska befolkning, vars stora majoritet avskyr islamistiska terrorister.

I nästan alla terrordåd drabbas även personer som tillhör den grupp terroristerna påstår sig kämpa för. Det struntar terrorister i.

Ett antal muslimer dog i den stora massakern i november. Även en polisman som dödades i Charlie Hebdo-attacken var muslim.

Terrorattackerna vänder sig alltid mot det öppna samhället och demokratin. De är därmed brott riktade mot alla som bejakar människovärde och humanism.