Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Narkotika behöver inte alltid bara vara dåligt

Få ämnen som tas upp på ledarsidan upprör så mycket som narkotikapolitik.
Inte narkotikapolitiken i sig, men väl ledarsidans ståndpunkt att eget bruk ska avkriminaliseras.

Annons

Det märkliga är att de som upprörs tycks tappa sans och vett när knarket ska debatteras. Privata och personliga anekdoter används för att argumentera emot rent principiella spörsmål, och då blir det väldigt svårt att föra en sansad debatt.

Det är inte att så att personliga erfarenheter saknar betydelse, de kan vara en viktig utgångspunkt för diskussion och inte minst när flera personers erfarenheter överensstämmer med varandra kan mönster skönjas. Men att en person har en anhörig som dött av heroinöverdos är faktiskt inte relevant i debatten om huruvida marijuana ska vara tillåtet att skriva ut på recept.

Inte heller spelar mina privata förhållanden till knark någon roll i debatten om hur politiken ska föras.

Men, eftersom många utgår ifrån att jag naturligtvis personligen älskar narkotika och gärna röker en joint på eftermiddagarna, och tror att det är därför jag så gärna skriver om ämnet, så är det på sin plats att dementera detta.

Jag är naturligtvis fullt medveten om riskerna med narkotika. Även när det gäller cannabis, inte minst det faktum att unga människor tar större skada än äldre av att röka hasch eller marijuana.

Jag är också fullt medveten om riskerna med alkohol, med cigaretter och med diverse receptbelagda mediciner som orsakar beroenden och missbruk.

Med det sagt: jag tror på en humanare narkotikapolitik. Och med en human narkotikapolitik menar jag en politik som inte stigmatiserar den som trots allt hamnar i beroende. Med en human narkotikapolitik menar jag en politik som vårdar i stället för straffar den som är sjuk. Jag menar också att en humanare syn på missbruk och beroende skulle gagna dem som redan sitter i skiten, utan att för den skull göra att fler hamnar där.

Jag tror också att cannabis kan fylla en del luckor som andra läkemedel inte lyckas täppa igen, när det gäller olika behandlingar. Det kan handla om medicinering av MS-sjuka, epileptiker eller om cancerpatienter som lider av svåra biverkningar från cellgifter. Jag har svårt att se att det ska vara särskilt kontroversiellt, utan annan anledning att många har svårt att skilja på ett narkotiskt preparats positiva respektive negativa effekter. Jag hoppas på fler och utförligare studier om cannabis och dess lindrande effekter, eftersom rådande rättsläge har varit och är en försvårande omständighet när det kommer till dylik forskning. (Sedan kan den konspiratoriske kanske misstänka att läkemedelsföretagen inte skulle uppskatta om marijuana visade sig vara bättre än andra läkemedel i vissa fall.)

Det kan vara så att alkohol är bra för somliga, i rimliga mängder, men riktigt dåligt för andra som inte kan begränsa intaget. Det kan vara så att alkohol lämpar sig att inta i vissa sammanhang, i andra inte.

Det kan också vara så att cannabis inte enbart är av ondo i alla lägen. Det är en tanke som jag slänger ut och hoppas att den som läser tar sig tid att tänka på en stund innan hen reagerar reflexmässigt utifrån att allt som kallas knark alltid är jättedåligt i alla lägen.

Läs också: Nolltoleransen mot knark har nått vägs ände

Läs också: Förakt för svaghet har präglat svensk narkotikapolitik

Läs också: Narkotikapolitik som kostar både mänskligt och ekonomiskt

Läs också: Missbrukare hamnar mellan stolarna när ingen vill ta ansvar