Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nattsvart bok om framtidsgladiatorer

Suzanne Collins: Hungerspelen
Översättning: Lena Jonsson
Bonnier Carlsen

Annons

Flickan Katniss lever i ett framtida land, där den hypermoderna, bortskämda, nyckfulla och dekadenta huvudstaden förslavar och plågar de svältande byborna i provinserna.

Ett av förtryckarinstrumenten är de årliga Hungerspelen, där två ungdomar från vardera provinsen släpps samman på en vildmarksarena och tvingas döda varandra tills bara en har överlevt. Allt sänds direkt i tv. Katniss blir tillsammans med pojken Peeta från samma by uttagen och tvingas slåss på liv och död mot tjugotvå jämnåriga.

I vissa stycken är det en välskriven och välkomponerad berättelse om tillit, svek och falskhet och att människor aldrig kan låta bli att älska andra människor. Samtidigt är boken absurd och så grym och nattsvart att man knappt orkar läsa de första hundra sidorna.

Baksidestextens jämförelse med våra tv-såpor haltar: hit söker man inte frivilligt och tv-publiken är kommenderad till rutorna. Det här är gladiatorspel, vars uppgift är att demonstrera makt och underkastelse, inte bjuda flärd och förnöjelse.

Därför är det också svårt att få personer och resonemang att bli trovärdiga under förberedelserna. Offerlamm som förs till slakt stylas inte och kan svårligen tvingas att flina upp sig i glättiga tv-intervjuer: det gör bara wannabees som har en rimlig chans att nå sin dröm och inte särskilt mycket att förlora.

Väl inne på arenan flyter det bättre: där faller berättelsen in i genren äventyr, där det gäller att överleva i fält med en dödlig fiende i hälarna. Där är den spännande och det finns stråk av mänsklighet och godhet.

Om striden inte hade gällt livet men ändå något viktigt hade de ljusa strimmorna blivit fler, och kanske hade boken haft mer att säga om de mekanismer som driver vår tids förnedrings-tv, där den största gåtan ju är varför folk frivilligt ställer upp. Som det nu är får den utstuderade grymheten i att hetsa barn till att brutalt döda varandra bara läsaren att må illa.