Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Accept

/
  • Accept blev en utdragen hitkavalkad där låtarna övervägde uslasolouppvisningar.

Sweden Rock Festival, Sölvesborg (torsdag): Accept Betyg: 3

Annons
På presskonferensen timmarna innan det återförenade Accept ska kliva på scen
avslöjar de att sångaren Udo Dirkschneider slutat röka.
Börja igen. För när en två timmar kavalkad enbart bestående av tyska hårdrocksklassiker från 1980-talet är det två saker som smolkar nostalgin. Det ena är att Udo faktiskt bräker mer än någonsin. Och då är ju inte utgångsläget heller direkt det bästa.
Men vad värre är har bandet självklart kliver i solofällan. Djupt. Långa utdragna instrumentuppvisningar kan vara kul. I nån minut. Men när basisten Peter Baltes med orden \"det här är sista gången ni kommer att få se Accept i Sverige\" inleder världshistoriens sämsta bassolo känns det onekligen som bandet borde använda tiden bättre.
Men med en väl tilltagen show hinner tyskarna som tur är det också. Inte en låt senare än plattan Russian roulette och knappt en enda som inte faller under klassikermallen.
Det är inte ett plåster, utan ett bandage på såren.


Accepts hittspäckade farväl:
Starlight
Living for tonite
London leatherboys Metal heart
Love child Breaker
Head over heels
Neon nights
Restless and wild Son of a bitch Turn me on
TV-war
Up to the limit
Monsterman Flash rockin¹ man
Burning just like fire
Extranummer: Princess of the dawn
Fast as a shark Im a rebel
Balls to the wall

Mer läsning

Annons