Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Algeriets Norén ger röst åt de utstötta

Annons
De drömmer om att bli rockstjärnor, gangsters - killers. Lakhdar, Mokthar och Rachid när sina drömmar med vin och öl, med rohypnol och brass. Huvudpersonerna i Aziz Chouakis pjäs "En tripp i Alger" lever i Algeriet - men i en miljö långt från den officiella bilden av landet.


De knarkar och super, stjäl bilar och tvingar till sig respekt med hjälp av stulna skjutvapen. De talar ett bastardspråk, en mix av alla språk de har kommit i kontakt med. Engelska, franska, arabiska - you name it, allt har Lakhdar, Mokhtar och Rachid malt ned och spottat ut igen, i en helt ny och skinande språkdräkt.

För den algeriske dramatikern Aziz Chouaki är huvudpersonerna i "En tripp i Alger" symptom på en värld som alltmer präglas av filmer, musik och tv-program - samma sort var man än befinner sig. Det är en värld där det nya vävs samman med det gamla, i en för den oinvigde ofta rätt förvirrande blandning.

- Jag ville skapa ett helt nytt språk som kunde matcha den här upplösningen av språket, av begreppen, säger han.

Vi möts dagen före premiären på Riksteaterns uppsättning av pjäsen. Aziz Chouaki har rest från sitt hem i Frankrike för att bevista repetitionerna på Södra Teatern i Stockholm och är förundrad över det han har sett. Regissören Jean-Louis Martinelli har visserligen satt upp pjäsen en gång tidigare i Paris, men den här gången är det svenska skådespelare, svensk text och en svensk publik som möter hans drama.

- Det är väldigt konstigt. Som att sjunga en sång på ett språk du inte förstår. Fast någonstans finns ändå rytmen, själva melodin i språket kvar, även i den svenska översättningen.

Det har krävts en hel del arbete för att det över huvud taget skulle vara möjligt att sätta upp föreställningen i Sverige. Översättaren Katrin Ahlgren har jobbat hårt, i intimt samarbete med Aziz Chouaki för att skapa en språkmix som är kongenial med originalets.

- Ibland har hon sagt att de här orden finns inte på svenska! Men då kontrade jag med att de inte fanns på franska heller. Vi fick helt enkelt uppfinna nya svenska ord, som "höhöhöna" till exempel, säger Aziz Chouaki och ler.

Det är en hård och brutal verklighet som skildras i "En tripp i Alger". Lakhdar, Mokthar och Rachid (som spelas av Omid Khansari, Bahador Foladi och Shebly Niavarani) super och tänder på, vrålar av ilska, blåser upp sig som tuppar för att sätta sig i respekt hos sin omgivning - men är egentligen helt maktlösa i den hårt styrda diktaturen Algeriet. Runt omkring dem skördar det systematiska våldet sina dagliga offer.

Aziz Chouaki medger att det finns vissa likheter mellan hans pjäs och Lars Noréns "Personkrets 3:1". Han uppskattar den svenske dramatikern och säger att han till viss del har inspirerats av hans verk.

- Särskilt när det gäller att ge mikrofonen, att ge talets makt, till en kategori som aldrig annars får den. Jag vill skapa ljus i de mörka delarna av vårt samhälle. För även om det är hårt och magstarkt så kan man också i mörkrets hjärta hitta något slags vitalitet.

- Man kan ta ifrån mig allt: min fru, mitt hus, min bil - men man kan inte ta ifrån mig mina drömmar. Det är universellt.

Samtidigt som din pjäs utspelas i Alger bland algeriska ungdomar känns allting förbryllande välbekant. Har du medvetet försökt förmedla något slags allmängiltighet i pjäsen?

- Ja, det var meningen. Jag ville att de här karaktärerna skulle låta på ett universellt sätt, som att man skulle kunna säga "hallå där, jag kunde ha mött den här personen på tunnelbanan, på gatan, eller sett honom på film, eller läst om honom i en bok". Tanken var att de lika gärna skulle kunna existera i Stockholm, eller i New York, eller i Moskva.

- Ofta när man talar om den arabiska kulturen finns det inga referenser till staden, till byggnader och den urbana kulturen. Det handlar bara om öknen och tält, allt sådant där exotiskt. Jag ville bryta mot den här bilden, eftersom den är falsk.

Aziz Chouaki lämnade själv Algeriet 1991 efter upprepade dödshot och har inte varit tillbaka i sitt hemland sedan dess.

- Jag kan inte återvända dit just nu, säger han. Jag är lika förrådd av mitt land som karaktärerna i min pjäs, jag vill inte bli sviken en gång till. Och jag skulle aldrig kunna arbeta i Algeriet, det är ett alldeles för stängt samhälle där man inte kan tala öppet om sex, religion och droger.

Hade du över huvud taget kunnat skriva pjäser om du hade fortsatt att bo i Algeriet?

- Nej, det tror jag inte. Hade jag inte lämnat Algeriet så hade jag varit död nu. Och även om det inte hade skett så hade jag varit under så stark självcensur att jag inte hade kunnat skriva på det fria sätt jag gör nu.

Aziz Chouakis egen bakgrund är minst sagt brokig. Han började sin bana som rockmusiker, spelade på klubbar i Alger från 14 års ålder. Samtidigt var han toppstudenten med fina betyg som började studera litteratur på universitetet och snart doktorerade på Joyce. I Algeriet debuterade han som romanförfattare, men pjäserna började han skriva först när han hade flyttat till Frankrike.

- Jag tror att jag skriver mina dramer i ett slags rock ´n´ roll-stil, där poesin mixas med gatans språk och klassiska referenser. Jag har två händer - den ena är gatans, den andra är kunskapens, säger Aziz Chouaki. (PM)

Mer läsning

Annons