Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Äntligen september — snart

Annons
\"Nästa nummer kommer i september.\" September är imorgon. Äntligen ny säsong. Idag är det fortfarande augusti och jag längtar efter kristallklar höstluft och brandgula löv mot en knallblå himmel. Och hela min varelse skriker efter nya sprängfyllda nummer av musiktidskrifter. Väntar otåligt på höstens alla skivsläpp. Ser med spänning fram emot att dyka in i mörkret på landets små klubbar istället för att stå utomhus där 500 personer får ett torg att verka halvtomt. Ja, jag vet att sommaren är fantastisk. Man får sola, vila, grilla, bada, dansa i den ljusa sommarnatten, spela gitarr vid lägerelden, sjunga allsång, gå på festival, dricka öl ur plastglas och så vidare. Men det ger sällan något nytt och kan bli ganska tjatigt i längden.
Jag är medveten om att även Musiksverige behöver semester, men det är ju på sommaren man har tid att läsa och lyssna på riktigt och låta det nya sjunka in. När man har plöjt skörden av vårens skivor och tidningar några varv och inser att man fortfarande bara befinner sig i början av juli kommer alltid en känsla av rastlöshet krypande. Jag kollar webben. Har det kanske dykt upp något nytt som bara publiceras på nätet? Men nej. Bara någon enstaka blogg som inte känns ett dugg angelägen. Begreppet industrisemester får plötsligt en helt ny innebörd. Hela Sveriges musikindustri verkar ha lämnat sina kontor, redaktioner och studior och dragit iväg på allehanda festivaler, eller bara flytt fältet.
Kanske kan ovan nämnda semester även vara en av orsakerna till den smakförskjutning som inträffar varje sommarsäsong. I takt med att musikbranschen flyr boet, kommer de musikaliska flyttfåglarna tillbaka. Varje sommar. Låtar som flugit iväg för att spendera höst och vinter i varmare länder, landar plötsligt på spellistorna i kalla Norden igen. Sortimentet ser ungefär likadant ut varje år: Sommartider, Sol vind & vatten, Sommaren är kort och så vidare. Varje år tillkommer även några nonsensvarianter som till exempel Günther med Ding Dong Song förra året och Crazy Frog med Axel F i år. Och så får vi inte glömma den obligatoriska klubbdängan som gärna har inslag av något hetare språk än svenska eller engelska. I år blev det bland andra Bachi Bachi. Förra sommaren hette den Dragostea Din Tei. De främjar alltid vilda rumpskakningar och passar fint i den varma sommarnatten, men stannar sällan när graderna börjar sjunka under +20. Då är det flyttdags och Absolute Summer Hits med kamrater reas ut i skivhyllorna. Varje år samma sak. Kul men ganska tjatigt. Nej, låt det bli september så att jag får läsa och lyssna nytt igen!
Men vad var det där? Brevlådan ger plötsligt ifrån sig ett välbekant ljud. Kan det vara senaste numret av Lira eller Sonic? Nej, bara en möbelkatalog och räkningar. Kanske imorgon. Det är ju fortfarande augusti.

Mer läsning

Annons