Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arg Kitok är på vår sida

/

Recension
Kitok , In Circles, Josefin Larsson– Pipeline lördag 24 januari
Konsert

Annons

Varför är han arg på oss? Frågan uppstår flera gånger i mitt huvud under Kitoks konsert på Pipeline på lördagskvällen.

Magnus Kitok Ekelund rappar på svenska. Han har ofta ett budskap. Nästan alltid en åsikt. På scen i Sundsvall låter han oss veta att vi är för nyktra för allsång. Publiken håller inte med eller kanske vill de motbevisa honom. Sjunger med gör de i alla fall.

Han står inte stilla mer än någon sekund, dansar runt scenen som en boxare runt en ring. Han visar fingret, han pekar på publiken som mot en anonym fiende som måste utmanas.

Vi ser honom knappt, han är belyst enbart bakifrån nästan hela konserten. Han har kepsskärmen nerdragen över ögonen och tröjans huva uppdragen. När blev det omodernt att synas? Men det är tydligt att huvudrollen inte spelas av Ekelunds ego utan av låtarna. Och de går fram väldigt tydligt.

Texterna levereras med hjälp av Erik Zettervall och Stina Vikström, som fyller i med basgång och körsång. I alla fall tror jag det. Vi får inte veta vad bandmedlemmarna heter. Varför är det ingen som presenterar sig från scenen längre?

Som en osäker lantis undrar jag om den fåtaliga Sundsvallspubliken är det som retat upp Kitok. Vi är säkert inte lika spännande som fredagens turnépremiärpublik på Debaser i Stockholm. Vi måste vara ett nedköp för en artist vars skiva toppar listorna. Fast vi är ju ändå här, vi som står framför scenen. Det måste vara värt något.

Och i musiken finns förlåtelsen och förståelsen. Klockrent och glasklart får vi veta vad som gäller. Här kommer en ny vår. Vi ska festa och efterfesta och inte ge oss förrän vi slutar i arresten. Universum står på tur. Med låtar som Kitoks känns världsherraväldet nära.

Så till slut är jag inte längre orolig. Kitok kanske är arg, men han är på vår sida. Det här är en orkan som kan ta sig in överallt. I Sundsvall på Pipeline är den välkommen.

In Circles från Östersund spelar vackert och hårt. Det är fullt ös direkt från första kontakt mellan trumskinn och trumstock. Det är mycket headbangande på scen och jag oroar mig för musikernas hjärnor. Men varför egentligen? Som i vilken extremsport som helst minskar säkert skaderisken med ökad erfarenhet. Och det är väldigt tydligt att bandet har roligt på scen. Det smittar och jag känner mig underhållen. Deras look är också helgjuten. Prydlig och proper med tydlig symbolik förstärker den musiken. Överlag låter In Circles också riktigt bra. Någon kort sekvens med ljud som av en spikande granne är undantag eller kanske en krydda. Å andra sidan hör jag besökare som tycker det låter för snällt och välanpassat för genren.

Josefin Larsson har fått kulturpermis från sin hemstad Örnsköldsvik. Hennes gitarrpop gör gott intryck. Själv är hon glad att få spela för en publik större än mor och far. Fler brukade inte dyka upp i kulturtrista Örnsköldsvik enligt Larsson. På Pipeline framträder hon med egna låtar som hon erkänner är precis nyskrivna. Men en ny låtskrivare är också fräsch. Hon kanske inte är färdig som artist men det finns potential. Det märks när den enda coverlåten hon kör, av Ed Sheeran, är den minst intressanta i setet. Vägen mot ny större publik och ekonomisk framgång är inte självklar men det skulle inte förvåna mig om hon hittar den.

Mer läsning

Annons