Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bangen i Högbo, en folkfest!

/

Annons
Bangen: Claes Janson med Sandviken Big Band, Rhapsody in Gershwin-Ulf Johansson Werre Kvintett, Bohuslän Big Band Lew Soloff och Randy Brecker-Bill Evans Soulbop Band

En blå molnfri himmel och ett flödande solsken välkomnade på fredagskvällen den stora publiken som sökt sig ut till natursköna Högbo och femtonde upplagan av Bangen för att njuta av både kontemplativ som omtumlande musik.
Festivalen fick en fin inledning när konferencier Ulf Johansson Werre till egen text och musik gav alla festivalinblandade en eloge för sitt idoga arbete som är till glädje för oss jazzlyssnare. Därefter var det dags att gå över till kvällens ordinarie program som traditionsenligt startade med Sandviken Big Band och gästsolisten Claes Janson.
Under alla mina tretton Bangen av femton möjliga har storbandet alltid öppnat festivalen tillsammans med någon gästsolist. Alltid med rejäla swingnummer som försatt publiken i rätt festivalstämning. I år var det annorlunda då Claes och bandet bjöd på ett program med titeln "Blå Toner Svart Musik". Tonsatta dikter av amerikanska svarta författare, samt arrangerade låtar ur den amerikanska svarta visboken. Arrangemangen var svåra och ibland omelodiska vilket gjorde musiken statisk utan sväng. Det var bara i inledningsnumret, All of Me och Ray Charleslåten Hard Times som det svängde loss. Sammantaget blev öppningen en besvikelse trots allt arbete som lagts ner på projektet.

Det blev en betydligt muntrare ton i skällan när mästerkompositören George Gershwin hyllades av Ulf Johansson Werre Kvintett. Vi fick höra ett axplock av mästarens klassiska karameller och musikaliska mästerverk. Låtar som Lady Be Good, How Long Has This Been Going On?, The Man I Love och en rapsodi på Rhapsody In Blue. Det hela kryddades på bästa tänkbara sätt med soloinsater av Andreas Pettersson gitarr, Uffe själv på piano, trombone och sång, Klas Lindqvists altsax och Tommy Johnson bas. Den här konserten stod i bjärt kontrast till den mörka inledningen.

Efter Werre kom västkustens stolthet, Bohuslän Big Band tillsammans med trumpetsolisten Lew Soloff. Under deras timme fick vi höra ett välklingande storband framföra musik av bl.a. Duke Ellington, Lars Jansson, Gil Evans och Jelly Roll Morton. I fokus stod trumpetaren Lew Soloff som började karriären i jazzrockgruppen Blood, Sweat and Tears. Han utnyttjar trumpetens hela register på bästa sätt. Utan problem åker han mellan det källardjupa och den höga stratosfären utan att dribbla bort sig i improviserandet. I avslutningsnumret, King Porter Stomp av Jelly Roll Morton i arrangemang av Gil Evans var ett riktigt höjdarnummer där Soloff visade sig på toppen av sin förmåga.

I nattens sena timma avrundades kvällen med den explosiva gruppen Randy Brecker-Bill Evans Soulbop Band. Här bjöds vi på ett riktigt råkurr där instrumentalisterna gjorde allt för att överträffa varandra. Något fel på improvisationslustan och spelglädjen var det inte. Det hade nästa varit välgörande om de hållit tillbaka lite på sitt kraftiga utspel. Men det är som med vulkaner, har lavan börjat flöde finns det sällan något stopp. Randy är en teknisk virtuos som kan göra vad som helst med sin trumpet utan elektronisk hjälp. Hela hans spel flödar av sting och intensitet. Samma gäller saxofonisten Bill Evans som visade stora kvaliteter i bland annat det intensiva duellerandet med Randy. De hade fin rytmisk support av flyhänte pianisten Dave Kikoski, gitarristen Hiram Bullock, basisten Victor Bailey och krutpaketet Rodney Holmes bakom trummorna.
Sammanfattningsvis en trevlig jazzafton där Bohuslän Big Band Lew Soloff och Randy Brecker-Bill Evans Soulbop Band får mina röster för kvällens bästa insatser!
Hans-Erik Bergman

Mer läsning

Annons