Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bättre live än på skiva

Glenn Hughes - Prisma, Västerås 26/2-05

Annons
\"Do you want the microfon\", utropar Glenn Hughes till ett överförfriskat pucko som klockan tio på kvällen redan haft för mycket lördag. Hughes behöll mikrofonen själv, och det var nog tur det. Få ger nämligen mikrofonen sådan balsam för dess själ som just Hughes. Och han har alltid varit mycket bättre live än på skiva. Bortsett det självklara faktum att livespelningarna får lite av en \"Greatest hits\"-stämpel över sig, så får ett emellanåt lite vacklande låtmaterial på skiva en helt annan kick live. Allt tack vare Hughes extravaganta sångröst (han kallas ju inte för inte \"the voice of rock\"). Hughes tar ut de vokala svängarna till sitt yttersta och improviserar med ackuratess. Som till exempel i \"Mistreated\" där han ensam på scen med enbart keyboard som ackompanjemang leker fram en flera minuter lång improvisation. Gåshud!

Numera vågar också Glenn Hughes lita mer på sitt eget låtmaterial, även om han inte vågar krydda sin hårdrock med lika mycket soul som han skulle vilja och kunna. Gamla Trapeze-klassikern \"Medusa\", \"Seventh star\" från perioden ihop med Black Sabbath och avslutande \"Burn\" och då ovan nämnda \"Mistreated\" ur Deep Purples forntida repertoar är enda låtar som inte bär hans eget namn. Resten av låtmaterialet var i olika grader nytt, oftast taget från det senaste albumet \"Soul Mover\" (som Hughes stolt påpekar är hans bästsäljande album i karriären som soloartist).

Bäst fungerar det i \"Orion\", \"Don\'t let me bleed\", \"Can\'t stop the flood\" och \"Wherever you may go\", medans senaste albumets starkaste spår \"She moves ghostly\" märkligt nog lämnades därhän. Men överlag får vi en Hughes i fin-fin form och - fortfarande på uppgång.

Mer läsning

Annons