Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn Brånfelt: En förorättad memils försvarstal

/
  • Memil är ett fel och nedsättande uttryck, anser Björn Brånfelt.

Annons

Ingen dissar en indiefantast för att hen har stuprörsjeans och sneakers.

Hårdrockdiggare i t-shirt med tryck och fransig jeansväst går också säkra liksom hiphop-fans i säckiga brallor eller vad som är coolt i den genren just i dag (erkänner att jag inte har stenkoll på det).

Även kulturtanter och hipsters (som kan tangera indiefanslooken) går säkra liksom de flesta motionärer.

Det är okej kliva in på en grusplan för en korpmatch i illröda eller knallgula skor för flera tusingar, det är okej att hasa runt ett motionsspår i senaste, värsta löpardojorna (helst med sensor som kommunicerar med en smartphone eller smartwatch) och ingen höjer på ögonbrynen eller hånar någon som bär likadana shorts som Andy Murray eller Roger Federer på kvarterets asfaltsplan.

Men Gud nåde den som klär sig som en cyklist för att cykla.

Memils kallas de nedsättande för av uppretade krönikörer, ilskna insändarskribenter och hånfulla användare på sociala medier.

Det står för medelålders män i lycra.

Jag erkänner – jag är en sådan cyklist, men jag vill å alla utpekade memils vägnar ifrågasätta uttrycket. Av flera skäl.

De som ondgör sig över memils har så klart inte kommit på uttrycket själva – de har bara översatt det engelska originaluttrycket fel.

Det kommer från mamils (middleaged men in lycra) och borde rimligen bli måmils på svenska (medelålders män i lycra).

Vilket inte heller är korrekt eftersom cyklande medelålders kvinnor exkluderas eller diskrimineras vilket skulle ge oss det ännu nyare begreppet måhils, det vill säga medelålders hens i lycra.

Det är fortfarande grumligt eller direkt fel eftersom det diskriminerar en annan grupp nämligen – alla andra.

Det är ju inte bara medelålders som cyklar i funktionella kläder.

Att just cyklister i tajta kläder hånas medan till exempel joggare och hårdrockare (som föredrar materialet spandex) och alla andra i tajta kläder respekteras beror på fördomar som till och med letat sig in i Språkrådets beskrivning från 2011:

memil: medelålders man klädd i cykeldräkt av lycra, som cyklar hänsynslöst; kallas även ninjacyklist och härskarcyklist.

Ingen kallar nån i Van Halen för hänsynslös ninjarockare eller härskarartist men oskyddade cyklister får man ge sig på.

Så fördomsfullt att man vill skaffa sig ett mytomspunnet shinobi-gatana-svärd att ha med på nästa hojtur, bli en fullfjädrad fördom, en riktig ninjacyklist.

Bara för att.

Som en ironisk gest. 

Till att börja med i alla fall…

Till sist:

Att just cyklister i cykelkläder hånas är orättvist och beror ytterst på dålig trafikplanering (i framför allt Stockholm) av måmiks (medelålders män i kostym), vilket skapat konflikter mellan bilister, cyklister och fotgängare.

Kanske ska man uppmana cykelhatarna att, på en svenska de borde förstå, barka upp för rätt träd?

TOPPEN: Indiansommar!

BOTTEN: Dopingskandal lagom till VM.

Mer läsning

Annons