Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Black Rebel Motorcycle Club mot ljuset

Annons
Black Rebel Motorcycle Club saknar rollet i rock´n´roll. När den pånyttfödda trion nu är tillbaka med nya albumet "Howl" vill de få folk att dansa.


Black Rebel Motorcycle Clubs debutsingel "What ever happened to my rock´n´roll?" svepte in som en frisk fläkt på rockhimlen för fyra år sedan. Och deras självbetitlade debutalbum fick alla med fäbless för mörk shoegazingrock att göra tummen upp. Nu är de tillbaka med ett album som låter som att det kommer från ett helt annat band. Det är gospel, blues, country, americana och svängigare än någonsin. Den här gången är det fansens tur att fråga sig - vad hände med rock´n´rollen? Har Black Rebel Motorcycle Club tröttnat på den?

- No way! säger sångaren Peter Hayes tvärsäkert.

Soundet är nytt, texterna är möjligtvis djupare men utseendemässigt verkar bandet inte ha ändrats. Sångare Hayes släntrar ner från hotellrummet vid Stureplan i Stockholm i helsvart - svart skinnjacka, svarta jeans - och det karaktäristiska svarta, burriga håret. Han är på gott humör och svarar utförligt men långsamt på alla frågor. Som varför bandet helt plötsligt släpper en skiva som skulle kunna fungera som soundtrack om bröderna Cohen får för sig att göra en uppföljare till "Oh Brother where art thou".

- Vi har alltid skrivit den här typen av låtar, men vi behöll dem för oss själva eftersom vi inte trodde att folk skulle förstå dem. Vi tänkte att de skulle ses som utfyllnad på våra tidigare album, men vi tyckte att de var bättre än så. Men nu kände vi att det var tid att göra något annorlunda.

Peter Hayes säger att de alltid lyssnat på artister som Johnny Cash, Sam Cooke, Billie Holiday, Edith Piaf och Willie Dixon. Men det är först nu recensenter lär hänvisa till dessa snarare än Jesus and the Mary Chain.

"Howl" är San Fransiscotrions tredje fullängdare, men den första utan skivbolaget Virgin i ryggen. Efter diverse meningsskiljaktigheter (av standardtypen: skivbolagets krav på skivförsäljning gentemot bandets krav på sin konstnärliga frihet) är Black Rebel Motorcycle Club nu det betydligt mindre bolaget Echos senaste förvärv.

- Vi behövde en paus för att tänka igenom saker och varför vi gör musik. Vi har aldrig velat göra det för kommersen och ville försäkra oss om att vi inte blev insnärjda i businessen. Vi är inte här för att sälja oss, do-you-know-what-I-mean?

"Howl" spelades in på ett nytt sätt jämfört med föregångaren, där bandet ville fånga känslan av ett band som just riggat upp och börjat spela tillsamman i ett rum. Den här gången byggde bandet låtarna med hjälp av olika lager, med instrument och vokala harmonier som de aldrig använt tidigare. Ett par av låtarna skrev Peter Hayes redan när han var 18, som stompiga livefavoriten "Shuffle your feet". Första singeln "Ain´t no easy way" eller titlar som "Devil´s waitin´" och "Restless sinner" är exempel på att bandet har kvar sitt svårmod. Men soundet är ljusare än någonsin.

- Det finns mer hopp i musiken nu, men vi har aldrig varit ett av de där "life sucks, kill me now"-banden, säger Peter Hayes och ler snett. Men soundet är inte så viktigt, det är bara fodralet. Lyssnar du bara på soundet, får du bara hälften. Jag har alltid tyckt att texterna är viktigare. Har du inget att säga kan du lika gärna hålla käften.

Hade ni någon plan innan ni började spela in "Howl"?

- Nej, inte mer än att skriva bra låtar. Och att inte bli ett av alla band som är rädda att experimentera eftersom det kan göra fansen besvikna.

Så ni är inte det?

- Jag tror bättre om fansen än så. Och de som bara vill ha en viss typ av musik är de inte våra fans. Det här handlar inte om att säga "fuck you" till fansen eller att röra om i kontroversgrytan, vi vill bara göra bra musik.

Åter till första frågan - om de har tröttnat på rock´n´roll. Knappast.

- Jag vill tro att jag aldrig kommer göra det. Jag älskar att spela högt och började spela med min akustiska gitarr på kaféer där folk satt och drack kaffe och pratade. Så fort jag pluggade i gitarren började jag spela så högt att alla var tvungna att gå ut för att kunna prata. Vi har fyra låtar klara till nästa album och när det släpps kommer folk börja prata om att vi spelar högt igen. Vi tänker inte börja med vare sig disco eller country.

- Men vi saknar rollet - dansen, det sexiga höftskakandet - i rock´n´roll. Rock handlar om trash, roll är något helt annat. Jag föredrar rock and roll. (PM)


Fakta/BRMC

Medlemmar: Peter Hayes, Robert Turner och Nick Jago.

Diskografi: "B.R.M.C", 2002, "Take them on, on your own", 2003.

Namnet: kommer från mc-gänget i filmen "The Wild one".

Aktuella: med albumet "Howl" som släpps den 22 augusti. Första singeln "Ain´t no easy way" släpps i början av augusti.

Mer läsning

Annons