Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bon Jovi är med i hundramiljonersklubben

/

Trender har kommit och gått, men Bon Jovi har bestått. Varken pojkband, lättviktspunk, grunge eller ens den egna hårfagra lättmetallens död har kunnat förpassa New Jerseybandet till rockens gravkammare. ST träffade bandet i Amsterdam där de hade releasefest för sin nya skiva Have a nice day.

Annons
Tjugotvå år in i karriären verkar slutet väldigt långt borta för Bon Jovi, och humöret är på topp. Vilket inte är så konstigt. Förra året kunde kvartetten fira att albumförsäljningen passerat nästan ofattbara hundra miljoner sålda exemplar. Därför är det inte så konstigt att dom gärna vill önska oss alla en trevlig dag nu.
Have A Nice Day är i alla fall titeln på det nya verket, och ännu trevligare lär det bli när vi lyssnar på innehållet. Det är åtminstone gitarristen Richie Samboras budskap.
Ja, nu är jag kanske inte den rätte att säga \"Hey, det här är verkligen bra\". Men i mitt hjärta känns det så. Djupet blir tydligare och tydligare för var gång jag lyssnar, och det gör mig enormt glad. Här finns ingenting som är krystat, så jag är väldigt stolt.
Richie Sambora säger att sångerna dikterade soundet. Någonstans var tanken att göra en platta med ett sedvanligt stort rocksound, men som han själv lite kryptiskt uttrycker saken; alla goda musiker vet att inte ge helheten en musikalisk kostym som inte är avpassad för lyriken och sången.
Därmed inte sagt att förändringarna är direkt revolutionerande. Bon Jovi gör fortfarande rock för de stora arenorna. Men nye demonrattaren John Shanks, som
mottog en Grammy för årets producent 2004 såg om inte annat till att tillföra helheten något bandmedlemmarna själva inte kunde.
John har fingret på pulsen, och vi har alltid försökt hänga på sådana människor eftersom det ger en extra dimension till det vi gör. Visst, vi hade klarat oss utan en producent, men det är den där dimensionen som gör arbetet spännande och fräscht.
Max Martin har också fått vara med på ett litet hörn, med albumets tionde spår Complicated.
Jag var inte involverad i den låten, så jag kan inte säga så mycket om det. Men han är en toppenkille, väldigt begåvad. Jag har skrivit många låtar med honom som jag önskar hade kommit med på våra plattor.
Fast för mig är Max framförallt killen som en gång i tiden kom in i rummet med It´s My Life och sade \"Hey man, jag är killen som växte upp med er och jag vill att ni ska låta så här\". Från början ville Jon och jag göra något lite annorlunda, men Max bara tyckte \"Nej, nej, nej\", och det måste jag tacka honom för idag.
Vad betydde den låten för er?
Den introducerade oss till en publik vi kanske inte alls hade fått annars, och det lustiga var att Crushskivan redan var färdig när vi satt och lyssnade igenom våra demotaper. Plötsligt kom It´s My Life, och då tänkte vi bara \"Shit, hur kunde vi missa den?\". Sedan sålde vi åtta miljoner album, och det är mycket plattor.
Fast Bon Jovi är förstås ett band som vant sig vid att prångla ut många skivor. I och med releasen av förra årets boxsläpp 100.000.000 Bon Jovi Fans Can´t Be Wrong talade bandet om för hela världen att en milstolpe hade passerats. En prestation. kallar Richie Sambora själv det hela utan att låta ett dugg mallig.
Det är klart att det var stort, men det är inte så att vi säger \"Ok, vi är färdiga nu\". Vi både växer och rör oss framåt fortfarande. Om man nu är musiker och har passionen i behåll måste man fortsätta. Vad annars kan man göra? Vi i bandet är både familj och vänner i ett och vi gillar att vara tillsammans. Dessutom tycker folk om att se den sortens kamratskap vi representerar.
När tyckte ni att ni hade lyckats på riktigt för första gången?
När Slippery When Wet slog. Det var då vi fick vår första USA-etta med Livin´ On A Prayer, den blev etta i tjugofyra länder, eller något sådant. Det förändrade allt
på alla sätt. Det kändes som om vi rockade på en rymdfärja och i slutet på åttiotalet var vi helt utbrända. Först då kunde vi stanna upp och reflektera över allt vi upplevt.
Herrarna i Bon Jovi kom emellertid relativt helskinnade igenom den initiala omställningen över att plötsligt bli bortklemade rockstjärnor. Enligt Richie hjälpte den inbördes vänskapen till att hålla tendenser till stora egon och destruktivitet i schack. Detta betydde dock inte på något sätt att bandets leverne var av det lugna slaget. Att hålla låg profil var knappast en hederssak, snarare tvärtom. Galenskaperna var många, om än inte dödsbringande.
Nej, men det var helt sinnessjukt ändå. Om vi hade skrivit en bok om vad vi upplevt skulle ingen ha trott oss. Fast vi försökte inte ta livet av varandra med
droger, som Motley Crue. För oss var bandet det viktiga, inte livsstilen. Vi respekterade musiken, varandra och det faktum att vi hade en fantastisk möjlighet redan från början, och det har vi fortsatt göra.
Är det hemligheten bakom er långa karriär?
Yeah, vi har alltid arbetat hårt, och det fortsätter vi med än idag. Samtidigt har vi lyckats förbli vänner både inom bandet och med fansen, och dom två sakerna tror jag hänger samman. Eftersom vi respekterat varandra har vi fått större tolerans för utomstående också. Tolerans är en nödvändig nobel egenskap i alla relationer.
Men någon gång måste det väl ändå har krisat till sig?
Ja, utbrändheten har varit jobbig. Vi har arbetat så mycket att vi tagit knäcken på oss. Du vet, rock `n roll kan ta livet av dig. Det har bevisats gång på gång.

Det finns en underliggande optimism i allt vi gör, men den här plattan uppmanar mer än tidigare folk att stå upp för den man är, säger Bon Jovis gitarrist Richie Sambora apropå nya albumet Have A Nice Day.

Foto: Universal Music

Bon Jovi, med sångaren Jon Bon Jovi i spetsen, uppträdde på musikgalan 2005 World Music Awards den 31 augusti.
Foto: Mike Blake/Reuters

Mer läsning

Annons