Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Brånfelt uppmanar: Upptäck den analoga radioskatten – digitalt

/
  • Björn Brånfelt har bestämt sig för att lyssna på ett sommarprat med Torsten Ehrenmark. En analog skatt i ett digitalt arkiv.

Annons

Missade du John Guidetti förra året?

Nähä, okej, hm.

Vad ska jag drämma till med då?

Jo, nu vet jag:

Torsten Ehrenmark så klart. Och Peter Karlsson och Ingmar Bergman.

Och Tage Danielsson 1967.

Kanske börjar du så här långt in i krönikan ana vart där håller på att ta vägen? Att krönikören som hyllade ångradion (det vill säga de analoga radiosändningarna via FM-bandet) förra veckan plötsligt tänker propagera för digital radio?

Om raderna i ingressen (det är de första raderna i texten mamma!) vore en gåta kanske du dessutom misstänker att svaret på den tänkta gåtan i så fall skulle vara Sommar i P1.

I så fall har du rätt.

Jag ska inte krångla till det (mer).

Om du tycker att årets sommarvärdar är för färglösa eller gör sina program till något som borde sänts i en serie som hette Min framgångssaga eller liknande finns det alternativ.

Du kan lyssna på gamla Sommar i P1-program. 

Digitalt. 

På datorn, i mobilen, i paddan och så vidare.

Allt du behöver göra är att surfa in (säger någon så fortfarande?) på , klicka på P1, Program, Sommar i P1 och sedan Värdar 1959 (och kanske nåt klick till).

Ett ovärderligt, nästan outtömligt, arkiv med de flesta av de bästa svenska Sommar i P1-programmen i historien är bara ett eller ett par klick bort.

Jag säger inte att årets sommarvärdar är tråkiga, bara att det finns alternativa sommarprogram ur radions historia som kommer fängsla dig. Igen. Och igen. 

De kan ju, om du är lite prillig och en enveten typ, bli en älskad vana eller ovana.

Om du hört dem förut och vill höra dem igen alltså.

Och sen igen (och igen).

Jag fick tips på det här av en ny comrade (hej Johan D!) som förr i tiden brukade bränna ner sina favoritprogram på cd och dela ut till kompisar.

– Vilket är bäst? frågade jag.

– Peter Carlsson! Han med Blå grodorna, från 1999. Han eller Tage Danielsson 1959, första programmet. Eller…

Jag avbröt honom där. Och när jag kom hem klickade jag upp programmet.

Sedan: Ingmar Bergmans mytomspunna från 2004, där han undrade var musiken kommer ifrån.

Som om inte Keith Richards (ping Tore S. Börjesson!) förklarat hur det går till – men det är en annan historia, en annan krönika, en annan fredag.

För nu ska jag baske mig höra på Torsten Ehrenmark, vilket program som helst, kanske det från 1963 först?

Jag hör den legendariske kåsören och journalistens röst i huvudet, som ett eko från barndomen. Det kanske inte är så konstigt. 

Torsten Ehrenmark har sommarpratat 50 gånger…

Tage Danielsson, som hittade på alltihop, sommarpratade också. På listan ser jag att det fanns ett sommarprogram från 1967.

Det ska jag lyssna på nu.

Till sist: Inget ont om årets sommarpratare. De flesta, så här långt, har varit spännande att lyssna till.

Mer läsning

Annons