Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Candlemass

Candlemass
Candlemass
(Nuclear Blast/Sound Pollution)

Annons
Betyg: 4

För mig som tog emot budskapet om Candlemass nya återförening med en gnutta skepsis hamnar hakan djupt hängande efter första kvarten på bandets självbetitlade album. Det börjar nämligen fantastiskt.
Inledande låttrion Black Dwarf, Seven silver keys och Assassin of the light är som att färdas rakt in i eran då de svenska doomkungarna var som bäst, kring 1987. Då hade bandet släppt mästerverket Nightfall och fortfarande fanns stilbildande Epicus doomicus metallicus i färskt minne. Tungt, drivet och bombastiskt lånar Candlemass det bästa ur de trots allt ganska olika skivorna.
Lägg där till ett band som låter så hungrigt som en återförenad orkester ska göra om motiven är de rätta. Hårdrocksmunken Messiah Marcolin låter mäktigare än Televerkets svunna telefonmonopol och gitarristen Lasse Johansson briljerar med sin unika melodikänsla.
Och efter den storartade inledningen fortsätter bandet att imponera med välskrivna låtar. Inte fullt lika direkta men fortfarande så vassa att jag förstår hur mycket jag saknat kilogramöverdosen. The day and the night maler skönt monotont, den smakfullt Sabbath-influerade sjuminutaren Copernicus sticker ut som skivans mest episka stund och Born in a tank är ett urtypiskt Candlemass-original.
Det här är albumet jag hade sålt min metalliclackade Samurai-gura för när det begav sig. Bara att hoppas att återföreningen blir långvarig den här gången.

Mer läsning

Annons