Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

D Muttant sprider sitt budskap ut i landet

Annons
Överingress: De retar upp, ställer på ända och är obekväma. Med sin konst bryter de tabun och överskrider gränserna för det förväntade. Plötsligt är de överallt - de "fula flickorna". I del tre av artikelserien "Fula flickor" intervjuas performanceartisten Maya Hald, alias D Muttant.

---

Maya Hald vägrar hålla käft. Som den feministiska rapparen D Muttant skäller hon ut patriarkatet och försvarar samtidigt dess älskling, den storbystade utvikningsblondinen. Till hösten tar hon ut sitt budskap på Sverigeturné.


Popagandafestivalen 2004: Den feministiska rapparen D Muttant och hennes sidekick Y Puss uppträder i JAM-tältet för en gungande, jublande samling människor varav merparten är tjejer. D Muttants frispråkiga texter fyller tältet: störta patriarkatet, upprätta systerskap och ta bort hysch-hyschandet kring kvinnans könsorgan. I låtar som "Mobbade feminister med handgranater" och "Lick my pussy" viner käftsmällarna mot allt från sexistiska hiphopare till själviska killar. Utan ursäkter eller skyddande formuleringar. Atmosfären i lokalen präglas av ett utlopp och en lättnad som endast ett efterlängtat budskap kan åstadkomma.

- Det som får mig att fortsätta är den respons jag får från kvinnor i publiken , speciellt unga tjejer. Att jag märker att jag peppar och gör folk glada, att jag uttrycker ett behov som finns i publiken. Det är viktigt att stärka och inspirera genom att ta plats utan att vara perfekt och väldrillad. Att ta plats utifrån att man har ett budskap och en lust att göra det, säger D Muttants alias och skapare, Maya Hald.

Hittills har D Muttant främst uppträtt med sin hiphopshow på olika tillställningar i Stockholmsområdet. Förra hösten klev hon utanför hiphopformatet och gjorde solosuccé med föreställningen "D Muttants mission" på Kilen i Stockholm. Hösten 2005 tar hon med sig den något omarbetade föreställningen ut på en längre turné i Sverige. I "D Muttants mission" iklär sig Maya Hald en rad roller som besökarna får välja mellan. En av rollerna uppmanar kvinnor att vara mindre behagliga och mer krävande. En annan kallar hon "en liten queerskola" som syftar till att framhäva och lyfta upp det som sticker utanför normen.

Det är ganska politiskt korrekt. Men hon gör också något annat, mer överraskande. Där mansmagasinens storbystade, halvnakna omslagsblondiner vanligtvis får representera feminismens fiende, gör hon istället dessa kvinnor till kamrater. Till systrar. Döm inte varandra, skapa systerskap i stället, är parollen.

Kvinnor som lever på sitt utseende brukar ju annars vara föremål för kritik för att de går "patriarkatets ärenden". Ska man inte kunna kritisera dem för att de gör just detta?

- Visst kan man göra det, men jag personligen tycker inte att det finns någon poäng att kritisera "Blondie" som sexsymbol därför att vi lever i ett samhälle där en sådan bekräftelse kan vara värd väldigt mycket. Jag tycker i stället att man ska döma de krafter i samhället som när den businessen. Dessutom är det ju väldigt få av dessa kvinnor som tjänar storkovan på att vara snygg brud. Det är ju oftast någon producent eller någon som står bakom som tjänar på det.

Maya Hald ser konst som ett sätt att förändra, och den har även förändrat henne själv. Hon väljer att ta Valerie Solanas kontroversiella SCUM-manifest som ett exempel. Boken har kritiserats för att vara våldsförhärligande och för sin totala nedsabling av det manliga släktet. Diskussionsvågarna har gått höga om hur bokstavligt innehållet skall tas. En kritik mot patriarkatet eller farlig galenskap? Maya Hald försvarar det och det har hon fått stå till svars för.

- Jag har upplevt att många, både kvinnor och män, har problem med är att det sågar ner hela manligheten. I ett litterärt verk tycker jag att man kan få göra det. Jag upplever det som ett direkt svar på jättemycket av vår intellektuella tradition inom filosfi och historia, viktiga tänkare och män som regerat genom tiderna.

- Det är ett väldigt påläst och intelligent påhopp på hela patriarkatet. Jag tycker att manifestet ger sig på manligheten som begrepp. Inte varje manlig individ.

Tycker du själv att du tänjer gränserna i det du gör? Vilka har du i så fall gått över?

- Jag gjorde en performance en gång där jag rakade av mig håret. Mitt utseende förändrades så mycket att folk såg på mig på ett annat sätt. En ytlig handling, men som också fick konsekvenser. Jag kände mig könlös, som ett vandrande neutrum. Många trodde att jag var flata bara genom att titta på mig. Det blev tydligt hur extremt mycket det spelar in hur man ser ut och att håret är en så viktig del för kvinnligheten.

Under höstturnén hoppas Maya Hald kunna spela föreställningen även ute på gymnasieskolor. På Kilen körde hon en gång föreställningen enbart för gymnasietjejer. Fokuset på tjejerna genomsyrar allt hon gör. Hon talar om att inspirera dem att göra något själva i stället för att titta på killarna och att hitta sitt värde genom skapande.

Men varför är det bara tjejerna som ska ändra sig och bli mer framåt. Kan man inte säga till killarna att skärpa sig?

- Det tycker jag verkligen att man kan och ska göra. Särskilt när man tänker på feministgalor där man samlar in pengar och alla spelar gratis. Då är det ofta bara kvinnliga artister. Varför kan inte till exempel Håkan Hellström och Latin Kings och andra framgångsrika manliga artister spela till förmån för någon feministisk organisation?

- För min egen del, tror jag att det har att göra med min egen process vad det gäller feminism. Då börjar man med sig själv och fortsätter genom att prata med andra kvinnor som kan befinna sig i liknande situationer. Men sedan är det klart att jag i bakhuvudet har en tanke på hur jag kan vända jag mig till män. Men jag har inte riktigt kommit dit ännu i min artistiska bana. Kanske för att det känns mindre lustfyllt. Det känns roligare att uppmana och peppa de som kan ha behov av det som jag hade behov av tidigare.

Maya Halds engegemang bottnar i ilska över samhällets brist på jämställdhet och en känsla av att ha fått nog. Att det behövs en motreaktion. I dag är hon 30 år och har noterat att hennes drivkraft har bytt perspektiv. Den från början rent personliga ilskan har sakta utvecklats till en mer samhällsmedveten vilja att kämpa för andra kvinnor. I dag ser hon sig som en del av en oorganiserad feministisk konstnärlig rörelse där folk hjälper fram varandra.

- Det är väldigt många som har den synen på den egna verksamheten. Man är inte så protektionistisk, utan snarare "låt oss dela det här". Vi konkurrerar inte om platsen utan erövrar mer och mer mark tillsammans. Det tycker jag är väldigt inspirerande. (PM)


Turnéplan D Muttants Mission:

19 sept Göteborg, Pusterviksteatern

20 sept Göteborg, Pusterviksteatern (dubbelföreställning)

21 sept Göteborg, Pusterviksteatern

23 sept Halmstad, Kulturhuset

24 sept Kalmar, Energihallen

26 sept Linköping, Sagateatern

30 sept Örebro, Folkets Hus

1 okt Västerås, Culturen

2 okt Hallunda, Riksteatern

8 okt Karlshamn, Lokstallarna

9 okt Sölvesborg, Furulundskolan

10 okt Malmö, Drömmarnas Hus

11 okt Malmö (dubbelföreställning)

14 okt Bollnäs, Folkets Hus

17 okt Umeå, Kårhuset

19 okt Arjeplog

20 okt Luleå, Lillan

22 okt Haparanda

24 okt Kiruna, Prisma

26 okt Robertsfors, Centrumhuset

28 okt Sundsvall, Kulturmagasinet

2 nov Uppsala

11 nov Stockholm, Kägelbanan

Mer läsning

Annons