Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

David Gray vill ha en större palett

Annons
I nästan åtta år spelade David Gray sin musik i motvind och var nära att ge upp. Men med skivan "White ladder" öppnades alla dörrar. I höst släpper han ett nytt album och borta är hemmasnickrade arrangemang och trummaskiner.


Under större delen av 1990-talet spelade David Gray sin singer-songwriterpop för en liten publik och skivorna nosade aldrig på topplistorna.

- Jag hade allvarliga tvivel på vad jag gjorde och det var en kamp, milt uttryckt, säger David Gray på telefon från England.

Men så spelade han in "White ladder" hemma i lägenheten med ett minimum av utrustning och den skivan blev en vändning.

- Vi kände att den skivan hade något speciellt, så vi turnerade under tre år och så småningom började "White ladder" klättra på listorna. Jag gjorde ett enormt kliv vad gäller framgång och karriär, men jag tappade mitt kreativa tempo, berättar han.

Det har gått fem år sedan han slog igenom, men han verkar fortfarande inte ha vant sig vid att stå i rampljuset. David Gray beklagar sig över att han känner sig tilltufsad och att intervjuerna tar så mycket tid.

- Det känns overkligt att vara i den position jag är i nu och tänka tillbaka på var jag kom ifrån. Det var inte enkelt då, men distraktionerna var färre. När jag turnerade hade jag tid att gå på muséer och se mig omkring, för ingen ville prata med mig då, säger David Gray.

Han tillägger att han inte klagar, men låter samtidigt både trött och irriterad. David Gray muttrar att han är less på att prata om "White ladder" eftersom han ägnat ett år åt sin kommande, ännu inte namngivna skiva. Och där har det hemmasnickrade ljudet ersatts av svulstiga arrangemang med orkesterpartier och körmattor.

- När jag skrev låtarna kände jag att många av dem skulle ha stora arrangemang. Det är enkla sånger, men de har breda axlar och jag kunde genast känna hur orkestermusiken skulle ligga ovanpå.

Den här gången har han fått breda ut sig i med många musiker i en stor studio och David Gray saknar inte lo-fi-ljudet från sin hemmastudio.

- Jag har gjort en lo-fi-inspelning i sovrummet och det var ett kapitel i mitt liv. Den här skivan är början på ett annat kapitel. I en stor studio kan musiken växa på ett annat sätt, jag kan låta musiken andas.

Han påpekar torrt att de som vill ha lo-fi-ljudet kan lyssna på hans gamla skiva. Själv vill han gå vidare för att inte tröttna.

- Vid en viss tidpunkt i karriären måste man börja använda en större palett för att hålla intresset uppe, säger David Gray.

Men medan musiken har fått en större kroppshydda går hans texter i motsatt riktning. Han vill fortfarande vara en historieberättare, men förmedlade med bilder oftare än ord. På sin nya skiva har han gått mot det abstrakta, berättar David Gray.

- Skivan är trådar av bilder snarare än berättelser. Jag försöker förenkla mina textidéer mer nu. Men jag kommer alltid vara en historieberättare i grunden.

Och det finns ett land där hans sånger alltid tagits emot med öppen famn. På Irland spelade David Gray för utsålda hus långt innan genombrottet med "White ladder". Själv tror han att det beror på att de vurmar för historieberättande, akustisk musik med en själfull röst.

- De har fantastisk smak helt enkelt, säger David Gray med ett skratt. (PM)


Fakta: David Gray

Född: I Manchester i England 1968.

Aktuell: Med en ny, ännu namnlös skiva i september.

Tidigare skivor: "A century ends"(1993), "Flesh" (återutgiven 2001), "Sell, sell, sell" (1996), "White ladder" (1998), "Lost songs" (2000), "A new day at midnight" (2002).

Mer läsning

Annons