Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det finns inget dåligt väder, bara dåliga ordspråk

Annons
\"Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder\". När man anländer till Tyskland efter 23 timmars bussfärd och möts av tidernas skyfall gäller det att ha dagis gamla ramsa färskt i minnet. Platsen är den lilla byn Wacken i norra Tyskland som en gång om året är hetast i hårdrocksvärlden med sin tredagarsfestival Wacken Open Air. Med en banduppsättning som bland annat inkluderade Nightwish, Bloodbath och Dissection rockade Wacken redan på förhand röven av årets Sweden Rock Festival. Synd bara att den råkar ligga i just Tyskland när allt jag kan säga på språket (efter fyra års studier) är \"Die Wesser is Gut\". Vilket känns sådär sanningsenligt när regnet öser ner och vinden välter tält. \"Jävla helvetesregn!\" \"Jag hatar lera\" och \"Mer öl\" hade varit mer matnyttigt. Nog om väder och regn, när väl de lertäta kängorna och den otympliga regnrocken dragits på gick det alldeles utmärkt att njuta av den fina \"skönsången\" som dominerade festivalen.
Bäst var nog trots allt överraskningsbandet Stratovarius som i och för sig bara körde tre låtar under en kvart men gjorde det så bra och väckte så många fina minnen till liv att det just nu inte finns en enda godtagbaranledning till att inte se finnarna i höst när de kommer till Stockholm. Annat som var bra men ur den mer hårda skolan var svensktrion Bloodbath, Dissection och Naglfar där den sistnämnda gjorde en riktigt bra spelning, inte minst med tanke på förutsättningarna. Inför en bakfull och morgontrött publik som trotsat ösregnet levererade Umeåpojkarna en ordentlig blackshow redan klockan 11.00 på fredagsmorgonen. En liten bokning till Gatufesten nästa år skulle varken vara dumt eller otänkbart. Holländska Within Temptation gjorde en rätt alldaglig spelning i våras när jag såg dem i Stockholm, jag vet inte om det var närheten till hemlandet eller den stora publiken som gjorde att det tände till under Wacken för deras spelning var grym och sångerskan Sharon Den Adel gjorde allt tjugo gånger bättre. En jämförelse med genrens giganter Nightwish hade varit lämplig, men eftersom jag sov i tältet under deras spelning blir det ingenting av det. Den sömnlösa bussresan tog uppenbarligen på krafterna. Bortsett från detta var den största besvikelsen i särklass norska Tristania. Knappt några av de bästa låtarna plockades fram vilket kanske är förståeligt eftersom det försvunnit en rad medlemmar från den eran, men det gjorde likväl ont.
Det finns så mycket mer att berätta om Wacken, som bussresan där vi vid varje depåstopp chockerade lokalbefolkningen (i bibelbältets huvudstad Jönköping var det en tant som såg ut som om sett Hin Håle själv), eller den tyskfranska killen i jeansväst som vi lärde säga \"hoppa\" på svenska eller våra grannar som på brett dalmål berättade hysteriskt roliga historier om alla knarkare på Roskilde. Men det är bättre att ni upplever Wacken själva istället. Glöm inte regnkläderna bara.

Mer läsning

Annons