Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det kunde ha blivit krig

Annons
Det kunde ha blivit krig.
Brödrafolken stod emot varandra. På den norska sidan oroades man över möjligheten att den svenska armén skulle sättas i rörelse. Konflikten var ett faktum. Norge ville bli ett självständigt och fritt land. Det var egentligen en juridisk teknikalitet som Stortinget valde att utnyttja.
Dramats upprinnelse var Norges krav på eget konsulatväsen, en egen utländsk representation. Norge ansåg att den svenska diplomatkåren gynnade svenska intressen på bekostnad av norska. Stortinget antog en lag om eget norskt konsulatväsende som skulle träda i kraft året därpå.
Oscar II vägrade den 27 maj 1905 att sanktionera den norska lagen. Den norska regeringen begärde då sitt avsked. Oscar II vägrade erkänna den norska regeringens avgång med motiveringen att han \"nu\" inte kunde bilda en ny regering. Stortinget strök ordet \"nu\" i kungens förklaring och proklamerade den 7 juni 1905 att kungamakten trätt ur funktion då den inte förmått bilda regering.
Genom detta utspel var unionen egentligen upplöst.
Saken var därmed långt ifrån utagerade. Nu eskalerade konflikten på allvar. En urtima riksdag sammankallades till den 20 juni. Erik Gustaf Boström för övrigt brorson till den dubiöse filosofen Boström hade i princip tvingats avgå då han saknade normännens förtroende. Sverige stod utan statsminister och situationen var så allvarlig att ingen ville ha posten. Frågan gick nästan laget runt och hamnade till sist hos justitierådet Johan Ramstedt. \"Det skulle till evinnerlig skandal för ministären om ingen inom den fanns, som ville och kunde öfvertaga ansvaret, så gaf han gråtande med sig\", skriver sjöministern Palander.
Så alltmedan Sverige företräddes av en milt sagt svag statsminister som grät när han tvingades tacka ja till posten och en sjuklig, ålderstigen och synnerligen kluven monark hade norrmännen den handlingskraftige och dristige Christian Michelsen.
Christian Michelsen var så att säga dramats verklige hjälte.
Sverige krävde att Norge skulle genomförda en folkomröstning. Michelsen tvekade inte. Så snart som den 13 augusti hölls folkomröstningen. Resultatet var en chock för både Oscar II och den svenska ministären. 368 208 röstade ja till unionsupplösningen; 184 nej.
Nu hade Sverige inget val. Det krävdes förhandlingar. De förlades till Karlstad och inleddes den 31 augusti. Båda sidor befarade krig. Det var också den allmänna meningen, att om förhandlingarna misslyckades återstod enbart en militär lösning. Men förhandlingarna blev framgångsrika. Den 23 september undertecknades överenskommelsen i Karlstad. Nu var Norge även juridiskt och formellt ett fritt land.
Till hundraårsminnet av unionsupplösningen har två mastodontvolymer kommit ut \"Sverige och Norge under 200 år\". Tillsammans är de mastiga luntorna på nästan trettonhundra sidor. \"Union och demokrati\" är skriven av den svenske historikern Bo Stråth och \"Socialdemokratins tidsålder\" av den norske historikern Francis Sejersted.
Självfallet kommer de båda volymerna att förbli oumbärliga standardverk inom överskådlig tid. Av naturliga skäl är Sejersteds arbete det mest diskutabla, men även det intressantaste. Han följer de två grannländerna från 1905 fram till idag. Utgångspunkten är att \"Norge demokratiserades före det industrialiserades, medan det motsatta var fallet med Sverige\". Sedan följer han utveckling mot \"Harpsundsdemokrati\" eller som samma politik kallades i Norge: \"pamparnas partnerskap\" fram till dagens demokratiska underskott med \"politikens upphävande och en styrning uppifrån.\" Om Unionen skriver Sejersted att \"den var inte så dålig, dessutom var svenskarna inte så ivriga att behålla den som norrmännen gärna vill tro.\" Men norrmännen var desto ivrigare att slippa den, bör man kanske tillägga.

Crister Enander
HYPERLINK \"mailto:enander@kajen.com\" enander@kajen.com


Bo Stråth
\"Union och demokrati. De Förenade rikena Sverige Norge 1814 1905\"

Francis Sejersted
\"Socialdemokratins tidsålder. Sverige och Norge under 1900-talet\"
Översättning: Lars Andersson & Per Lennart Månsson

(Nya Doxa)






Mer läsning

Annons