Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dödlig kärlek i ett evigt kretslopp

Annons
En folksaga berättad av kannibaler på Borneo gav Patrik Sörling ingången till iscensättningen av Gounods opera "Romeo och Julia". Sagan om kärleken, så stark att man offrar sina liv för den, har funnits i alla tider, i alla kulturer och tål att berättas om och om igen.


- Historien är evig, den fortsätter att berättas och fascinera generation efter generation. Det är det här kretsloppet som har givit idéer till min version av "Romeo och Julia", säger Patrik Sörling.

Genom att under ouvertyren låta barn på scenen ge en försmak av vad som ska hända ger han sångarna som övertar rollerna en chans att få vara vuxna. Kanske har de rest sig ur askan för att själva berätta sin historia.

"Romeo och Julia" i fransmannen Charles Gounods tappning hade urpremiär i Paris 1867. Han utgick från Shakespeares drama men valde att lyfta fram andra detaljer, särskilt de som kunde tolkas religiöst.

- Gounod var präst så det är klart att han lät fader Laurence få stort utrymme i operan. Han tog varje tillfälle att få sväva ut i kyrkomusik. Det blev en opera med två bröllop och minst fem begravningar, förklarar Patrik Sörling.

Laurence är den fredsmäklande prästen som tror att ett giftermål mellan Romeo och Julia ska kunna stävja hatet mellan de rivaliserande familjerna Capulet och Montague. Medan Shakespeare antyder vigseln mellan Romeo och Julia ställer Gounod till med bröllop. I originalet tar Julia sömndrycken inför hotet att tvingas gifta sig med Paris, hos Gounod gifter de sig.

Patrik Sörling motstod frestelsen att placera Romeo och Julia i en nutida svensk förort. Parallellen till kärlek som utlyser hedersrelaterat våld känns närmast ofrånkomlig. Tanken fanns, men Gounods vackra romantiska musik hade bara gjort en förflyttning i tiden konstig.

- Jag har ett personligt förhållande till problematiken. Min fru kommer från Irak, så jag har upplevt båda våra familjers tvekan till att deras son respektive dotter skulle gifta mig med någon från en annan kultur, säger Patrik Sörling.

Vill man sätta in Romeo och Julia i vår samtid kan man lika gärna spela "West side story", även den inspirerad av Shakespeare, anser han.

Folkoperans "Romeo och Julia" utspelar sig i en närmast tidlös värld som dock mest anknyter till Gounods 1800-tal genom de manliga sångarnas svarta kostymer i scenografen Charles Korolys design.

Förra hösten byggde Folkoperan om salongen till arenateater inför uppsättningen av Offenbachs musikal "Orfeus i underjorden". Samma lösning användes under vårens "Fedra".

- Nu har vi byggt tillbaka till salong igen, främst för att få in en större publik. Vi har ingen scenografi, scenen har vi byggt upp med byggnadsställningar. Det ser faktiskt ut som en teater från Shakespeares dagar - precis som då sitter orkestern på ett övre plan som vi också använder i balkongscenen.

Inte sedan 50-talet har operan "Romeo och Julia" satts upp i Sverige, då med Jussi Björling som Romeo.

- Det är en tuff opera för både sångare och regissör eftersom den innehåller så många och långa duetter, svåra att dramatisera. Musikstilen har betraktats som ytlig, det är i stort sett bara Bissets "Carmen" som har överlevt från den här epoken.

Sångarna i de tre lag som spelar rollerna som Romeo och Julia gör alla sina första stora operaroller. Patrik Sörling var först tveksam till om de skulle klara 15 minuter långa duetter, men tycker att de klarar den utmaningen galant.

- Jag lägger tyngdpunkten på sångarna och musiken. De regiknep jag har försökt lägga till för att få det att hända saker under de långa partierna har jag fått plocka bort.

Men hur var det nu med historien om de unga älskande från Borneo? De tog inte gift när deras kärlek hade utlöst ett krig mellan de rivaliserande kannibalstammarna. De valde döden genom att äta upp varandra finger för finger, ben för ben, avslöjar Patrik Sörling. (PM)


Charles Gounods opera "Romeo och Julia":

Premiär på Folkoperan i Stockholm den 24 september.

Ny översättning: Jan Holmgaard

Regi: Patrik Sörling

Kostym: Charles Koroly

Dirigenter: Jonas Dominique, Kerstin Nerbe, Tobias Ringborg

I rollerna (urval):

Romeo: Mats Carlsson, Ulric Björklund, Jon Nilsson

Julia: Mariann Fjeld, Marie Rosenmir, Agneta Eichenholz

Fader Laurence: Mikael Axelsson/Michael Schmidberger

Dansare: Tobias Norenstedt/Jessica Kjelson

Elever från Kungliga Svenska Balettskolan

Folkoperans kör och orkester

---

Regissören Patrik Sörling är i grunden dansare och koreograf. Han har bland annat satt upp "Oidipus" på Folkoperan, "Tartuffe" på Dramaten, "Tolvskillingsoperan" på Göteborgs stadsteater och "Boris Godunov" på New Zealand Opera. Senast satte han upp spanjoren Martin y Solers opera "La capricciosa corretta" på Drottningholms slottsteater där han förra sommaren regisserade Reine Jönssons nyskrivna opera "Cecilia och apkungen". (PM)

Mer läsning

Annons