Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Eels gör Bergman-pop

Annons
Hans tillvaro har varit som de svartaste stunderna i en Bergmanfilm. När "E" i Eels sökte efter formen för att sammanfatta sitt liv på en dubbel-cd hittade han också svaret i Ingmar Bergmans filmer.


1998 var ett katastrofalt år i Mark Oliver Everetts liv. Hans syster hade nyligen begått självmord och mamman var döende. Pappan var död sedan flera år, så på kort tid förlorade han hela sin familj. Mitt i krisen sjöng han med sitt band Eels hjärtslitande personligt om vad som hände honom. Resultatet blev albumet "Electro-shock blues".

- Musiken tog mig igenom det. Det var så klart en fruktansvärd tid i mitt liv, men när jag tänker tillbaka på att jag gjorde "Electro-shock blues" mitt under krisen känns det också som en av de bästa tiderna i mitt liv. Musiken var en fantastisk vän att tillbringa delar av dagarna med.

Sju år och fyra album senare är han tillbaka i de personliga berättelserna, men den här gången på väg ut ur krisen. På dubbeln "Blinkning lights and other revelations" sjunger han om en mamma som inte klarade att älska honom och en pappa som i alkoholismen blev elak. För första gången sjunger han också om kusinen som 2001 omkom i 11 september-attentatet. Hon satt i planet som träffade Pentagon.

- Jag förstår varför en del är rädda för att gå över gatan tillsammans med mig. Men jag tror inte på vidskepelse. Det som hänt mig är bara tillfälligheter.

På "Blinking lights" börjar "E" första låten med att beskriva sin egen födelse. Trettiotvå låtar senare avslutar han med att berätta för sina framtida barnbarn vad de borde veta om honom: att han vaknar tidigt på morgnar, att han blir alltmer lik sin far och att han upplevt sann kärlek och passion.

- Det är den mest personliga låt jag har gjort. Jag försöker inte skriva någon på näsan, jag berättar bara om en dag då det kändes som att det var värt allt besvär att komma till den dagen.

Trots många sorgset klingande poplåtar på "Blinking lights" är grundtonen optimistisk. Det är dags att lämna det gamla och börja njuta av livet. Hur märkligt det än kan låta har Ingmar Bergman hjälpt honom en bra bit på vägen.

- Ett av skivans viktigaste teman är Guds tystnad. Ända sedan jag varit barn har jag funderat på religion och sådant. Från första gången jag såg en Bergmanfilm för några år sedan har jag varit besatt av dem. Hans konstnärskap är makalöst. Jag identifierar mig med det i dess helhet.

Om Guds tystnad var plågsam för Bergman har Mark Oliver Everett snarare sett den som en anledning att strunta i Gud och i stället börja leva sitt eget liv.

Men "E" hade jobbat med "Blinking lights" i flera år utan att hitta rytmen och temat. Han hade låtar nog för ett fyrdubbelt album men hittade inte formen förrän han insåg att den fanns i Bergmans film "Smultronstället". Där spelar Victor Sjöström den äldre mannen som gör en bilresa som samtidigt blir en resa genom livet.

- Jag var ute på turné och såg "Smultronstället" om och om igen. Jag började tänka att mitt album skulle vara som en trevlig bilresa genom Sverige en lördag då du tänker tillbaka på livet och på hur man kan göra det bättre. (PM)

Mer läsning

Annons