Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En av årets bästa filmer

/

Filmstaden (Draken): Sophie Scholl - de sista dagarna Regi: Marc Rothemunds I rollerna: Julia Jentsch, Fabian Hinriche, Alexander Held med flera

Annons
Sophie Scholl - de sista dagarna är en av årets bästa och mest angelägna filmer. Den har fått välförtjänt publik- och kritikerframgång runt om i Europa och belönats med flera fina filmpriser.
Filmen är en så kallad dramadokumentär och bygger alltså på verklighet. Den utgår från vittnesmål och från tidigare hemligstämplade minneanteckningar i Gestapos arkiv. Allt detta medverkar till filmens totala trovärdighet.
I början av 1943 förlorar tyskarna slaget om Stalingrad. Motståndsrörelsen Den vita rosen förmedlar i München sitt budskap mot Hitler och nazisterna och krigets vansinne, via flygblad och målade slagord på väggar och torg.
Syskonen Sophie och Hans Scholl tillhör de mest tongivande i motståndsrörelsen i München. Gestapo har förgäves jagat dem i över ett år. Den 18 februari sprider syskoneen flygblad på universitetet och angivna av en vaktmästare grips de genast av Gestapo. Därmed inleds de sista dagar som anges i filmens titel.
Regissören Marc Rothemund och manusförfattaren Fred Breinersdorfer återskapar mästerligt dessa sista dagar, med större delen av handlingen förlagd till förhörsrum och rättssalar.
21-åriga Sophie utsätts för allt starkare förhör av Gestapo-officeren Robert Mohr, i en psykologiskt laddad tvekmap, där den senare blir allt mera påverkad av Sophies ståndaktighet och uppriktighet, av hennes framtoning att vara helt oskyldig till det hon anklagas för.
Men helt avgörande blir broderns erkännande. Sophie tar på sig all skuld, i ett sista desperat försök att rädda sin bror och sina motståndskamrater. Men självfallet är dödsdomen given för både Sophie och Hans, i den parodiska rättegång som följer direkt efter erkännandet. Omutligt rakryggad och utan ånger, i bästa bemärkelse försonad med sitt öde, går Sophie in mot halshuggningen och döden.
Filmen är starkt gripande från början till slut, genomströmmad av en stark kraftvilja att kämpa mot ondskans och diktaturens krafter, med civilt motstånd som fredligt vapen. Trots att vi sedan länge har historiens facit i hand är den olidligt spännande, inte minst tack vare Julia Jentschs närvaroladdade, lågmält intensiva gestaltning av titelrollen.

Mer läsning

Annons