Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En god publik ger kärlek

/

Annons
\"Ok, ni får som ni vill\" säger Peder Stenberg i Deportees på Storsjöyran innan de kör igång sitt extranummer. Då har de kvällsfrusna människorna framför TuttiFrutti-scenen skrikit och applåderat allt vad de orkar för att få in bandet igen. En publik är nämligen lite som småbarn, vi skriker och lever om tills vi får som vi vill. Annars blir vi sura. När Lauryn Hill inte kom tillbaka på scenen efter spelningen på Skeppsholmen blev det till exempel högljudda burop och smockan hängde nästan i luften. Stackars konferencieren Rickard Olsson hade den otacksamma uppgiften att göra folkmassan besviken, men hanterade situationen. \"Det är inte jag som sitter i en bil på väg härifrån. Lauryn has left the building.\" Så var det med det. Buropen kom av sig. Hur mycket vi än skrek och applåderade skulle det inte hända. Lika bra att ge upp.
Man skulle också kunna se det som Ebbot i The Soundtrack Of Our Lives, att ett extranummer är en bonus, något publiken måste förtjäna. Jag tycker att det är en ganska sympatisk inställning. Har man varit en bra publik och gett mycket kärlek till artisten, är man värd något extra. Har man mest stått och småpratat med polarna och slölyssnat är det inte lika självklart. Peder Stenberg igen till publiken: \"Det är för lite demokrati på konserter. Varför ska det bara vara vi på scenen som låter? Nu är det er tur!\" Han har helt rätt. Artister säger ofta i intervjuer att det är publiken som ger dem energi. Ett liveframträdande är ett samspel mellan åhörare och artist, ingen envägskommunikation. Ett givande och tagande, precis som i andra relationer. Det behövs massor av värme för att ett framträdande ska bli så där extra magiskt. Men man behöver inte vara många för att ge mycket kärlek. Självklart är det mäktigare med 50 000 skrikande fans än 50 stycken tappra själar, men det behöver inte betyda att kvantitet är samma sak som god publikrespons. Även en liten skara kan ge stort tillbaka genom leenden, armar i luften, vickande höfter och vilda applåder. Sura miner, armarna i kors och gäspningar är däremot inget som främjar chanserna att få sig ett extranummer.
På Lars Winnerbäcks tre omtalade gig i Hultsfred i år var publiken i världsklass. Den magi som skapades där var helt och hållet deras förtjänst. De var många och gjorde sitt bästa, sjöng med i precis alla texter och fick Timråklacken att mer likna ett styrelsemöte. Enorma mängder kärlek östes över en ensam man med gitarr.
Som artist ska man heller inte tro att alla i publiken har mindre behållning av en spelning i en halvtom lokal. En enskild person kan ha fått ny energi av ett enda litet konsertögonblick. Precis som artisten.
Låt oss alltså även som publik göra vårt bästa på varje spelning. Gå dit, ge kärlek. Den förökar sig när man slösar med den. Det kan bli extranummer, och kanske magi.

Mer läsning

Annons