Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En hyllning till de som får saker att hända – utan att någon ber om det

/
  • En festival som till exempel Folkan Waterfront skulle aldrig bli av utan eldsjälar.

Annons

I veckan besökte jag för första gången Fagerstranden. Jag var där för att ta en närmare titt på hur arbetet gick inför gårdagens Folkan Waterfront. Och där på stranden, där vågorna i lördags gungade i takt med musiken. Där möttes jag av ett stort gäng ungdomar som tillsammans reste tält, dekorerade och skrattade.

Mitt i ett efterlängtat sommarlov, då de skulle kunna ligga hemma och sova hela dagarna eller i alla fall arbeta mot betalning. Men nej, inte de här ungdomarna inte. I stället hjälpte de till med att förebereda en musikfestival. Frivilligt och utan betalning.

"Varför hjälper du till här?", frågade jag en av ungdomarna.

"För att det är så himla härliga människor här och det är kul att känna att man hjälper till", svarade hon.

För henne var det inte svårare än så. Men min resa ut till Fagervik fick mig att börja tänka.

Jag tänker tillbaka på de tidiga tonåren och ledarna på ungdomsgården som på fritiden aldrig tvekade att dra ihop en innebandyturnering eller en grillkväll för oss ungdomar i Stockholms södra förorter. De som alltid ställde upp för de vilsna och arga som bara var några timmars trisstes från att göra något betydligt dummare.

Jag tänker på alla de kulturarbetare som arbetar långa pass till ingen eller nästan ingen betalning och gör allas tillvaro lite mer färggran och händelserik.

Jag tänker på alla volontärarbetare inom välgörenhet som får inte lika lyckligt lottade medmänniskor att må lite bättre.

Jag tänker på nattvandrarna på stan som får hemvinglande själar att känna sig lite tryggare i natten.

Långt borta från företagens vinstintressen och räknekalkyler finns det ett gäng andra som gör saker ingen ber dem om eller betalar dem för. Jag talar om eldsjälarna – de som faktiskt får saker att hända.

Under mina nu tre veckor som nöjesredaktör har jag mött flera av dessa eldsjälar inom Västernorrlands kultur- och nöjesliv. Och dessa möten har gett mig en bättre förståelse för hur viktiga dessa personer är för ett samhälle. Och hur trist det skulle vara utan dem.

Men ändå tar vi dem för givet. Vi klagar på att inget händer, att "någon" borde göra det och så vidare. Utan att reflektera över vem denna "någon" är.

En regntät sommar som denna hade varit ännu dystrare om inte ljusglimtar som till exempel Burefestivalen eller Folkan Waterfront fanns. Och dessa evenemang, som så mycket annat i samhället, skulle aldrig finnas om det inte var för de som får saker att hända – eldsjälarna.

Mer läsning

Annons