Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En lovsång till vardagen

Annons
Han skriver om alldeles vanliga människor som blivit aningen kantstötta av livet. "En sång för Sonny och Karola" är en lovsång till dem som annars sällan syns i den moderna litteraturen.

- Det viktigaste för mig är att skriva om vanliga människor - eller vanliga förresten, jag kallar dem nog hellre för riktiga människor, säger författaren Jonas Bergh.


Sonny och Karola lever sina liv som de flesta andra. Karola jobbar i affär, cyklar mellan hemmet och jobbet, oroar sig för den nyss vuxne sonen som har flyttat hemifrån. Sonny kör lastbil, är mycket borta, sjunger i ett band på sina lediga stunder. Mellan dem finns en stark och självklar kärlek. Men hur mycket tål kärleken och drömmarna om ett annat och bättre liv när den man älskar krökar och knarkar sig bort från verkligheten?

Det är en berättelse som är rak, rå och alldeles utan inställsamhet, särskilt när det gäller beskrivningen av Sonnys alkoholism. Samtidigt finns det en stor ömsinthet i Jonas Berghs sätt att hantera sina huvudpersoner. Han vill att det ska gå bra för dem och som läsare rycks man med och hoppas att åtminstone någon av Sonnys och Karolas många drömmar ska gå i uppfyllelse.

- Jag utgår från mig själv när jag skriver. Inte från vad jag har gjort, men mina tankar. Jag blir också äldre, jag har fått barn, fru och lån och sånt. Jag har haft ganska svårt att anpassa mig till det. Men samtidigt känner jag mig väldigt lycklig över det jag har.

- Den här boken handlar mycket om det. Man ska inte sluta drömma, men man måste förstå att man kanske måste sansa sig lite, kompromissa lite - då kan man ha det väldigt bra.

Det är ingen hemlighet att Jonas Bergh har egna erfarenheter av det han skriver om i "En sång för Sonny och Karola". Han är nykter alkoholist sedan fyra år tillbaka och i sin förra bok "Och fortsätta vidare bort" framträder han själv, lätt maskerad, under namnet Jonas Sten. Den handlade mer konkret om vägen till avgiftningskliniken, om bakslagen och besvikelserna, om ångesten - men också om alkoholen som flyktväg bort från den grå vardagen.

- Jag använder mig av mitt eget liv av en enda anledning: Att då vet jag vad jag skriver om. Annars har jag inget behov av att fläka ut mig själv. Men konstigt nog har jag skrivit mer om mig själv i denna boken än i den förra. Jag tror att jag gjorde mig själv lite tristare i den, jag ville inte framhäva mig själv för mycket.

"En sång för Sonny och Karola" är den andra delen i en trilogi om människor från Landskrona. Att det skulle bli en trilogi visste han inte från början. Självklart blev det först när han sökte ett stipendium från Landskrona kommun och kom på tanken att sälja in idén som just "en trilogi om människor från Landskrona". Jonas Bergh fick stipendiet - men konstaterar att han ändå inte bluffade till sig det. Han vill verkligen skriva om människorna i sin barndomsstad.

- Landskrona ligger inklämt mellan Lund, Malmö, Helsingborg, Köpenhamn och Helsingör. Större, viktigare och populärare städer. På ett sätt är det lite grand en förlorarstad. Fast samtidigt är det en enormt vacker stad som har mycket att ge. För mig känns det kul att föra någons talan på det här sättet, säger Jonas Bergh.

Det är så han ser på "En sång för Sonny och Karola". Här för han de "riktiga" människornas talan, ger dem ett slags upprättelse. Snart ska han sätta sig ned och börja skriva på del tre i serien. Kanske blir det åter Jonas Sten som står i centrum för berättelsen, även om han tvekar lite inför att använda sig av självupplevda händelser som ligger alltför nära i tiden. Det kan vara svårt att hålla distansen till sådant som man kanske inte har hunnit bearbeta ordentligt.

Hans böcker tycks skrivna i ett flöde, där orden flyter på obehindrat. Jonas Bergh bekräftar att det verkligen går ganska fort och lätt när han väl sätter sig ned för att skriva. Men skrivprocessen har föregåtts av ett långt och intensivt förarbete.

- Karola cyklar ju mycket i boken och det gör jag med. När jag slutade supa för fyra år sedan var jag tvungen att fylla min tid med något annat. Jag har alltid tyckt om att cykla och simma, men jag hade inte tid för det förut eftersom jag var tvungen att kröka. Mycket av författandet går ut på att tänka och man tänker väldigt bra när man cyklar och simmar.

Sonny och Karola älskar varandra och kämpar vidare med sitt förhållande trots alla bakslag och svek. Tror du på livslång kärlek?

- Jag hoppas det. Den allmänna inställningen i dag har gått mot att livslång kärlek inte är möjlig, att man måste få byta partner, men jag tycker att det är allmänt slött. Om man träffar någon man älskar så måste man kompromissa lite, så måste man försöka lite mer. Jag har ställt in mig på att leva med min fru tills jag dör. Men jag kanske är lite naiv, säger Jonas Bergh. (PM)


Jonas Bergh:

Ålder: 36 år.

Bor: I Limhamn.

Familj: Fru och dotter.

Läser: Just nu Märta Tikkanens "Två". Läser annars gärna Birgitta Stenbergs självbiografiska böcker och Klas Östergren.

Lyssnar på: "Jag är väldigt otidsenlig så jag spelar fortfarande in blandade band. I och med att jag cyklar så mycket så behöver jag något att lyssna på. Jag har ingen ipod eller så. Om jag ska välja något blir det Pelle Ossler, Olle Adolphson och Torsten Bergman. Jag tycker om många som sjunger på svenska och har ett för- och ett efternamn."

Gör på fritiden: Cyklar och simmar.

Aktuell med: "En sång för Sonny och Karola", andra delen i en trilogi om människor från Landskrona.

Mer läsning

Annons