Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Epik sprungen ur de dödas ben

Annons
Tio år efter "Kapten Corellis mandolin" är Louis de Bernières tillbaka med en ny episk roman om krig och kärlek. I "Fåglar utan vingar" är det en turkisk stad med färgstarka invånare som har huvudrollen.


"Fåglar utan vingar" är en riktig tegelsten, 603 sidor från pärm till pärm. Den utspelar sig mellan förra sekelskiftet och första världskrigets slut och beskriver Turkiets födelse, dels sett ur landsfadern Kemal Mustafa Atatürks ögon men också genom skildringen av livet i den lilla staden Eskibahce i västra Turkiet. Där lever greker, turkar, armenier och judar sida vid sida tills deras tillvaro krossas av kriget och den efterföljande etniska rensningen.

Idén till boken föddes när Louis de Bernières besökte en ruinstad i södra Turkiet som beboddes av både muslimer och kristna innan de kristna deporterades till Grekland efter kriget.

- De kristna som bodde där brukade gräva upp de dödas ben efter fem år och tvätta dem i vin och lägga dem i ett benhus - det fanns ett bredvid varje kyrka. När de deporterades tog de med sig benen, om man går dit nu ser man ett eller två ben ligga på marken i benhusen. Jag ville använda den bilden, människor som lämnar staden med sina släktingars ben. Allt växte ur det.

I Eskibahces myller finns den vackra Philotei som är dömd att dö ung, herden Ibrahim som älskar henne, byns starke man Rustem Bey som längtar efter kärlek och den mystiska Leyla som blir hans älskarinna. Boken består av två helt olika stilar - myller och färg i beskrivningen av livet i Eskibahce och strikt faktaåtergiving i kapitlen om Atatürk.

- Jag bestämde mig för att skriva Atatürk-kapitlen i en journalistisk stil. Jag ville inte att han skulle vara en genomarbetad karaktär - han har en mytologisk ställning och jag ville behålla den. Han är med i boken så att folk som är intresserade av historia ska kunna orientera sig. Folk som inte är intresserade av historia skippar antagligen de kapitlen i alla fall och det stör mig inte.

Även om livet i Eskibahce skildras med en munter landsortsromantik är invånarna inga idealmänniskor. Här finns medkänsla och omtanke men också grymhet och förtryckande dogmer.

- Vanligtvis är romanfigurer antingen hjältar och skurkar - och det är ännu värre på film. Jag tror att i verkliga livet är de flesta av oss goda för det mesta men vi är alla kapabla att göra mycket ont. Jag ville att mina karaktärer skulle vara sanna. I ena stunden är en person med och stenar en kvinna och i nästa stund är hon vänlig mot en granne. Jag tror det är så vi är, helt enkelt.

Louis de Bernières böcker är själva essensen av det som engelsmännen kallar "scope" - samma sorts ohämmade episka känsla som i gamla Hollywoodfilmer med tiotusentals statister. Medan modet dikterar stramt hållna kammarspel tar hans berättelser plats och fyller sidorna med mängder av karaktärer, platser och anekdoter.

- Jag försöker alltid närma mig stora litterära teman som kärlek och död, mod och feghet - ödet. Det tycker jag är lättast att åstadkomma i böcker som är hyfsat episka. Det är mycket svårare att ta upp de ämnena när man skriver om en kärleksaffär i norra London.

- Jag försökte helt enkelt skriva en bok som mer eller mindre handlade om allt. Och det resulterar ju i mycket tjocka böcker - troligen en ekologisk katastrof för de skandinaviska skogarna.

Han fick sitt stora litterära genombrott med boken "Kapten Corellis mandolin" som blev en succé och filmades med Nicholas Cage och Penelope Cruz i huvudrollerna. Berättelsen om en ung grekiska som förälskar sig i en kapten från ockupationsmakten Italien fick hård kritik av befolkningen i Kefalonien eftersom den skildrade de grekiska kommunisterna som hårdföra och obarmhärtiga. Louis de Bernières kände viss oro att turkarna skulle bli missnöjda med skildringen av dem i "Fåglar utan vingar".

- Men jag har fått många uppskattade brev från turkar som skriver "äntligen skriver någon om oss som om vi vore mänskliga varelser och inte barbarer". Det känns bra.

- Historiskt sett har vi alltid sett turkarna som otroligt grymma barbarer, bara för att vi själva inte minns vad vi gjorde mot dem. När vi gör det är det heroiskt och nobelt och för en god sak. När jag var liten pratade folk fortfarande om korstågen som en god gärning men nu vet vi att de bara var en serie förskräckliga illdåd.

Det är lätt att dra paralleller mellan bokens skildring av uppflammande misstro mellan kristna och muslimer i Eskibahce och den paranoia som har uppstått i kölvattnet efter 11 september 2002. Men Louis de Bernières började skriva boken långt före attentaten - han inspirerades i stället av en annan mänsklig katastrof.

- Jag tänkte faktiskt på Jugoslaviens kollaps där folk exploaterade religiös nationalism för att få politisk makt snabbt och enkelt. Jag tänkte på hur ett fullständigt sansat land kunde rivas itu av demagoger. Det är bara otur att boken blev ännu mer relevant genom 11 september.

Nu skriver han på en ny bok och den här gången har han faktiskt tagit ett steg bort från det episka. "A partisan´s daughter" utspelar sig till och med i norra London ("men inte i de tjusiga delarna").

- Den har bara två karaktärer och jag tror att temat är lögner och sexuell besatthet. Men den handlar inte om någon kärleksaffär för de missleder varandra och går därför miste om varandra.

De Bernières är en ovanlig författare på så sätt att han bara skriver när han har lust och aldrig lider av skrivkramp. Själv tror han att det beror på hans ödestro.

- Jag har alltid vetat att jag skulle bli författare, det faller sig naturligt för mig och jag njuter av det. Jag får ingen kris när jag inte har lust att skriva - då låter jag bara bli. Tack och lov blir jag inspirerad ofta nog för att jag ska bli färdig med mina böcker. Det skulle störa mig om jag fick vänta i 25 år på inspiration. (PM)


Fakta/Louis de Bernières

Fullständigt namn: Louis Henry Piers de Bernières-Smart

Född: Den 8 december 1944 på ett militärsjukhus i London.

Bor: I södra Norfolk.

Familj: Sambo, en son på 4,5 månader och en katt.

I cd-spelaren: Den venezuelanske gitarristen Alirio Diaz.

Senast lästa bok: Francoise Sagans "Bonjour tristess" på originalspråk.

Hjälte: Den spanske gitarristen Francisco Tárrega

Aktuell: Med romanen "Fåglar utan vingar".

Mer läsning

Annons