Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Estonia - en utställning om havet och döden

Annons
Från det första May-Day som sändes ut från Estonia till att den sista överlevande räddats ur havet får besökaren följa olycksförloppet. Mer än tio år efter Estonias förlisning känner Sjöhistoriska museet i Stockholm sitt ansvar att göra en utställning om katastrofen som tog 852 liv.


Ett sfäriskt rum badande i ljus med väggar av tunt vitt tyg är det första som möter besökaren på Sjöhistoriska museet. Här finns ingenting utom ljuset, ljudet av havets vågor, stillsam musik.

- Det är en reflektion över havet, människan och döden. En plats där vi kan minnas havets offer, de som dog ombord på Estonia, i tsunamivågen och alla före dem som fått ge sina liv i olyckor kopplade till havet, säger Emma Having som har producerat utställningen.

Hon har velat bredda perspektivet och lyfta fokus så att det inte bara hamnar på Estonia.

- Havet är grymt och dess kraft kan vara dödande, men havet är också människans största tillgång. Det täcker två tredjedelar av jorden och havet har i alla tider varit vår viktigaste kommunikationslänk. Fortfarande kommer 90 procent av allt gods vi importerar via båt till Sverige.

Globformen i det första av utställningens tre avgränsade rum ska också symbolisera förhoppning vi när i vår tid om att kunna avskaffa döden.

- Vi lever som i en glasbubbla av falsk trygghet i tron att vårt högteknologiska samhälle kan skydda oss från allting. Vi pratar aldrig om döden utan lever som om den inte fanns. Det gör oss väldigt sårbara för katastrofer, både som samhälle och som individer står vi helt handfallna när de slår till, säger Emma Having.

I det mörka rum som skildrar Estonias förlisning brakar helvetet löst. De desperata nödanropen från fartygets styrman som vi har hört så många gånger i radio ekar kusligt ur en knastrig VHF-mottagare av samma typ som passagerarfärjan hade ombord.

När de sändes ut klockan 00.22 svensk tid hade fartyget redan mellan 30 och 40 graders slagsida vilket innebär att det var omöjligt att stå upprätt på kommandobryggan. Vad som utspelade sig där får vi aldrig veta, inget av fartygets befäl överlevde.

Väldigt få föremål finns kvar från Estonia eftersom dykning vid vraket förbjöds efter att bogvisiret bärgats. Dit hör skeppsklockan som dykarna tog med sig ur djupet som traditionen bjuder. En trasig väckarklocka som åkte i golvet och som en överlevande mer av distraktion stoppade i fickan är det enda personliga föremål som visas i utställningen. Urets visare anger det exakta klockslaget när han lämnade sin hytt.

När man står intill en bevarad livflotte kan man få en aning om hur fruktansvärt det måste ha varit att flyta omkring där inne i iskallt vatten medan flotten kastades upp och ner i stormvågorna. Många flottar kantrade och de få som räddade sig upp på undersidan såg till sin förtvivlan räddningshelikoptrarna flyga förbi eftersom flottens lanternor då befann sig under vattenytan.

Efter långa samtal med överlevande har Emma Having försökt skapa en bild av det fasansfulla kaos de fick uppleva innan Estonia sjönk och i kamp med det stormande iskalla havet.

"Det var som om havet kom upp för att hämta människor, några i taget och dra ned dem". Så beskriver en av dem känslan att se allt fler släppa taget om livet och försvinna i djupet eller långsamt frysa ihjäl.

- Sekunderna då Estonia ställde sig vertikalt med aktern högt upp i luften och försvann i djupet beskriver de överlevande som ett ögonblick då allt liksom stannade och stormens dån tystnade. Några har beskrivet det som något vackert som ett kyrktorn som reste sig i månljuset. Så fort hon var borta slog både paniken och vågorna tillbaka med full kraft igen.

Utifrån de överlevandes berättelser museet gjort en animerad film som försöker visa den syn som de som låg i vattnet upplevde när Estonia sjönk.

Utställningens tredje rum handlar om sjösäkerhet. Här serveras alla fakta om Estonias konstruktion, tänkbara orsaker till olyckan, internationella sjösäkerhetsregler, sjöfartsmyndigheternas och klassningssällskapens ansvar.

- Vi åtgår ifrån fakta, vi pekar på brister men vi vill inte bidra till nya spekulationsteorier. Allt som har hänt efter olyckan har vi utelämnat eftersom de juridiska frågorna ligger utanför vårt kompetensområde. Vi hoppas att det vi presenterar här ska hjälpa besökarna att själva formulera relevanta frågor, säger Emma Having.

Trots att ämnet Estonia är känsligt har hon inte mött några negativa reaktioner från anhöriga eller överlevande.

- En majoritet ser det som mycket positivt att katastrofen och sjösäkerhetsfrågorna uppmärksammas. De som vill lämna tragedin bakom sig och kanske tycker att det är fel att göra en utställning har ännu inte hört av sig till oss, säger Emma Having.

Utställningen "Estonia" pågår mellan den 30 april och den 3 september. (PM)

Mer läsning

Annons