Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett mediokert musikår

/

Annons
December är en tid av grubblerier för oss skribenter. Det är ju den här tiden som man börjar summera vad som var bra och mindre bra med året som gick. I år går det emellertid snabbt att komma till insikten att året som gått varit ett synnerligen mediokert musikår. Såväl på skiva som på livefronten.
Jag ser fortfarande en mängd liveband på hemmaplan. Ge mig, nästan, vad som helst i liveväg och jag är där. Det finns nämligen få utekvällar som blir lika lyckade som när man har ett liveband framför sig. Man möter likasinnade musikälskare och får dessutom se vad ett band verkligen går för.
Med bandets fans vid sin sida kan man om det vill sig väl upptäcka ett nytt band på ett sätt som man aldrig skulle upptäcka dem om man bara lyssnade på bandets inspelningar. Och min nyfikenhet tycka aldrig sina för att se band live.
Men om vi tittar på vad året haft att erbjuda utanför hemorten så är det oerhört magert. Sweden Rock Festival har en förmåga att alltid överträffa sig själva och 2005 var med band som Mötley Crüe, Dream Theater, Motörhead, Accept, Sammy Hagar, Styx, Kansas och Dio kommersiellt sett inget undantag.
Biljetterna var följaktligen slut tidigt på vårkanten och ingenting talar för att det kommer att bli annorlunda 2006, trots gäspningen av att Deep Purple ännu en gång är ett av banden som valts att toppa en av dagarna. Roligare då med Journey som inte varit här sen 1978.
Men året i övrigt har varit det tunnaste i mannaminne. Tre spelningar i juli blev annars största begivenheterna. Black Sabbath inledde med en grymt pigg spelning i Stockholm. En vecka senare var det Iron Maidens tur. Spelningen på Ullevi i Göteborg var deras största spelning i Sverige någonsin. Det massmediala pådraget var enormt. Såväl SVT som Sveriges Radio var på plats för direktsändningar, vilket torde vara rekord i bevakning av ett rockevenemang i Sverige. Och ytterligare ett par veckor senare gjorde U2 en underbar spelning på samma ställe.
Men sen då? Inte mycket, om vi ska vara ärliga! Hultsfredfestivalen hade svårare än på länge att få fullsatt, trots att Hultfreds vänner ansåg att det i år var en riktigt bra line-up. För egen del så är de spelningar som sticker ut mest i övrigt bluesrock-legenden Robin Trower på Mean Fiddler i London samt Sverige-spelningar med Judas Priest, Mustasch och favoriterna Evergrey.
Lika illa är det när det gäller årets skivsläpp. Vad som är mest signifikativt på min kommande lista är att det bland årets bästa skivor nästan enbart handlar om hårdrock. Det brukar annars alltid vara något popalbum eller någon soulplatta som knäcker mig i sin briljans, men i år är den kommande listan på tok för hårdrock-orienterad för att mångfalden ska vara nöjd.
Jazzplattan med Madeleine Peyroux är kalas för oss som har Billie Holiday nära hjärtat och Bettye Lavette och Stevie Wonder har gjort starka soulalbum, men det är också allt.
Tråkigt att behöva skriva det, men trist var ordet!

Mer läsning

Annons